När Olof Palme öppnade munnen och uttalade sig i utrikespolitiska frågor gick det kalla kårar längs ryggraden på många svenskar. Är mannen komplett galen? Ska Sverige gå Sovjets ärenden i den internationella politiken? Varför lierar han Sverige med allt som är fel och fjärmar Sverige från dem som står för rätt och rättvisa?
I den officiella retoriken fjärmade Olof Palme Sverige från det demokratiska västerlandet. Men vad skedde bakom kulisserna?
Alltmer talar nu – sedan hemliga uppgifter blivit kända – att Olof Palme bakom kulisserna förde en politik som gick rakt emot hans officiella deklarationer, en politik som tog tillvara Sveriges intressen och såg till att vi fick del av skyddet från NATO när det behövdes. Det var också mycket Palmes personliga förtjänst att Viggen-projektet genomfördes i ett stadium då det var för tidigt att köpa amerikanska flygplan och valet egentligen stod mellan Viggen och ett omodernt flygvapen. Och det var Palme personligen som såg till att Bofors stärktes genom den indiska kanonordern, som bland annat innehåller ett löfte att fortsätta leverera reservdelar och ammunition, trots att Indien nu skaffat sig kärnvapen.
Är det dags att ompröva Palme? Var han inte den kommunistlakej som han framställde sig själv som, genom sin långa rad av skamlösa prokommunistiska uttalanden? Det mesta talar nu för att han faktiskt förde en anständig politik bakom kulisserna. Men innan omprövningen görs måste det komma svar på några väsentliga frågor: Varför ljög han så hejdlöst om den politik som verkligen fördes? Hur kunde han angripa de personer som offentligen förespråkade den politik som han själv förde bakom kulisserna? Och vilka effekter får det för demokratins trovärdighet och styrka om landets statsminister begär mandat för en viss politik och sedan för rakt motsatt politik, samtidigt som han låtsas föra den politik han begärt mandat för? Innan dessa frågor fått ett tillfredsställande svar kan uppfattningen att Palme var en stor olycka för Sverige och en skam för svensk politik inte omprövas.