Riksdagen har i dagarna antagit en lag som gör att brott mot politiker ska behandlas strängare än exakt samma brott riktat mot en icke-politiker. Det är kanske inte så konstigt att en sådan lag snabbt fick brett stöd. De som antog lagen känner sig extra skyddade. Samtidigt som brottslingar som riktar sin verksamhet mot allmänheten kan fortsätta att räkna med behandling med silkesvantar.
Med ökad makt för politiker och allt större delar av samhället som styrs av politiska beslut förefaller den rakt motsatta inriktningen på skärpta straff vara rimlig. Straff mot politiker som begår brott mot allmänheten, straff för mutbrott, straff för slöseri med allmänna medel och inte minst stopp för politiska åtgärder som inskränker på medborgarnas frihet.
Men det är självklart för mycket begärt att lagstiftning, beslutad av politiker, ska sätta allmänhetens intresse i högsätet.