Den nya brittiska labour-regeringen under Tony Blair planerar ett frontalangrepp mot den välfärdsstat som ursprungligen skapades av Clement Attlee (premiärminister 1945-1951) och som ingen av dennes konservativa efterföljare (bland annat Winston Churchill, Harold Macmillan, Edward Heath, Margaret Thatcher och John Major) attackerat i grunden. Men nu gör Tony Blair det. Tony Blair förklarar på Labours partikongress i Brighton att det är dags att säga att den moderna välfärdsstaten måste uppmuntra “arbete och inte bidrag”. Blairs finansminister Gordon Brown säger att staten inte längre ska garantera ett livslångt arbete, utan istället ska ge medborgarna en “garanti för att de får de förutsättningar som behövs för att de själva ska skapa nästa arbete”. Det, sammanfattar Gordon Brown, är 2000-talets politik för full sysselsättning.
Socialförsäkringsminister Harriet Harman lanserar ett program, som kostar 200 miljoner pund, och som syftar till att få handikappade att säga upp de bidrag de får idag, och istället återvända till arbetsmarknaden.
De 2 miljoner britter som lyfter sjukbidrag eller motsvarande ska alla få en personlig inbjudan att träffa en “rådgivare”, som ska hjälpa dem att finna en väg ut ur sjukdomen, så att de åter kan komma tillbaka i arbete. Politiken kommer framöver inte vara inriktad på att ge bidrag till handikappade utan på att skapa förutsättningar för de som har fysiska problem att åter kunna arbeta.
Vidare planerar labour-regeringen att ersätta en del av barnbidragen med skatteavdrag.
Det som nu genomförs av den nya brittiska labour-regeringen kan inte ens diskuteras i Sverige. Inte än. Men någon dag ska väl Göran Persson lära sig så mycket engelska att han får ett grepp om vad hans “partikamrater” sysslar med på andra sidan Nordsjön.