När den finansiella krisens vindar blåser som hårdast är det bra att svenska folket valde att stå utanför euron.
Det kan visserligen kännas tungt att besöka euro-länderna när euron tidvis har legat över tio kronor (liksom att besöka USA när dollarn ligger över 8 kronor). Eller att köpa bensin och diesel här hemma, när priserna i resten av världen faller snabbt.
Men de fria växelkurserna gör att Sverige har en extra kudde att ta till när vindarna blåser hårt. Vi anpassar automatiskt växelkursen så att den svenska verkstadsindustrins konkurrenskraft förbättras nu när lågkonjunkturen blir alltmer uppenbar. Vår export skulle sjunka mycket mer om vi hade en stark euro som valuta. Den sjunkande kronan innebär också motsatt att importen fördyras, fler svenskar kommer att köpa svenska produkter och fallet i sysselsättningen kommer att dämpas.
Därutöver innebär systemet med fria växelkurser och en oberoende riksbank att räntepolitiken kan inriktas på det som är viktigt, att hålla inflationen nere och att hålla produktionen uppe. Idag är det alltså möjligt att sänka räntorna i Sverige för att motverka konjunkturnedgången. Riksbanken har följdriktigt sänkt sin reporänta med 1 procent på en månad (vilket skedde i två omgångar).
Danmark har lika lite som Sverige avskaffat kronan och infört euron. Men Danmark har en uttalad målsättning att den egna valutan ska skugga euron. Växelkursen ska hållas inom ett smalt band gentemot euron. Och när små valutor utsätts för tryck i den rådande krisen är det enda medel som står till buds att höja räntan. I förra veckan höjde danska riksbanken räntan med en halv procent, samtidigt som Sverige kunde sänka. Från utgångspunkten att hålla hjulen rullande borde både Sverige och Danmark sänka räntan. Men det var bara Sverige som kunde göra det, eftersom vi, i motsats till Danmark, är fria i förhållande till euron.