Det blev ett rejält nej till euron i folkomröstningen. Resultatet blev 56-42 för ett nej (eller 57-43 om vi räknar bort de blanka rösterna).

Vänsterkrafter som gått ut och argumenterat för ett nej försökte genast slå mynt av valutgången. Kommunistledaren Ulla Hoffmann krävde att Sverige skulle överge stabilitetspakten (kravet på en viss disciplin i finanspolitiken) med tanke på valresultatet. Miljöpartiet kom med liknande propåer.

Det må vara förståeligt om de små partierna på yttersta vänsterkanten försöker slå mynt av sitt motstånd mot euron. Men en hederlig analys av omröstningsresultatet visar att det var de borgerliga väljarna som avgjorde folkomröstningen. Det var fler moderater och folkpartister som röstade nej än det var vänsterpartister!

Contra har bearbetat Sveriges Radios vallokalsundersökning och kedjat den till resultatet i riksdagsvalet 2002. Den visar att de nejröstande kom från följande partier: Socialdemokraterna 22%, Moderaterna 5%, Folkpartiet 5%, Kristdemokraterna 6%, Centerpartiet 5%, Vänsterpartiet 9% och Miljöpartiet 4%, summa 56%. Om man lägger ihop moderater och folkpartister utgjorde de 10 procent av de röstande, jämfört med vänsterpartiets 9 procent. Lägg så till kristdemokrater och centerpartister, så stod borgerliga väljare mot euron för 21 av de 56 procenten som var emot.

Moderater, folkpartister och kristdemokrater mot euron var organiserade i Medborgare mot EMU (MMEMU – med förra moderata riksdagsledamoten Margit Gennser som ordförande och nuvarande kristdemokratiske riksdagsledamoten Björn von der Esch som styrelseledamot). Ett viktigt argument för MMEMU mot euron var att tunga länder i euro-zonen, främst Tyskland och Frankrike, inte håller sig till stabilitetspakten. Alltså rakt motsatt den linje som Ulla Hoffmann försökte göra gällande var väljarnas åsikt. Många röstade nej till euron i skeptisk misstro mot europeiska vänsterpolitikers förmåga att upprätthålla en stram budgetsdisciplin. Det budskapet gick faktiskt fam till Bryssel, av den internationella pressen att döma.

Lyckligtvis verkar det vara så att också statsminister Göran Persson förstått väljarnas budskap. Regeringsförklaringen som lades fram i veckan var den mest utvecklinsginriktade som en socialdemokratisk statsminister lagt fram på decennier. Göran Persson tycks ha förstått väljarnas budskap betydligt bättre än borgerliga ledarskribenter, som klagar på att folket röstat fel och att folket röstat med vänstern. Man kan från borgerliga utgångspunkter ha olika uppfattningar i frågan om folket röstade rätt eller fel. Men en seriös analys kan bara ge ett svar. Nejet i folkomröstningen var ingen röst med vänstern! De borgerliga väljare som röstade nej gav sin röst för “högern” och dess traditionella värden med budgetdisciplin.