Sveriges skattebetalare satsar varje år över 40 miljarder kronor på försvaret. Skillnaden mellan de olika partiernas bud när det gäller försvarsbudgeten är mindre än 1 procent (mellan moderaterna och socialdemokraterna). I inget av förslagen får vi dock någon försvarskraft att tala om för de satsade mångmiljardbeloppen. Försvarets mobiliserade styrka bantas från 750.000 man (1990) tilll cirka 30.000 om några år. Antalet värnpliktiga som utbildas varje år minskas från tidigare 50.000 till 10.000. Och för detta ska vi betala 40 miljarder!
Försvarspolitikerna säger att det inte finns något hot att tala om idag. Visst, hotet just nu är mindre än tidigare. Men vi vet mycket lite om hur det ser ut om fem eller tio år, med ett Ryssland som redan idag påbörjat återuppbyggnaden av den havererade krigsmakten.
Det finns ett oss närbeläget Försvarsdepartement som har en helt annan syn på det strategiska läget i vårt närområde. Följande text har vi hämtat från officiellt svenskspråkigt material på Finländska Försvarsmaktens hemsida, Du kan läsa mer på http://www.mil.fi/perustietoa/julkaisut/sotilaallinen_maanpuolustus/sotmp_ruotsi_02.pdf
“Säkerhetssituationen i Nordeuropa utgör en del av den globala och europeiska utvecklingen och den är av permanent strategisk betydelse. Nordeuropas luft-, havs och landområden har bibehållit sin strategiska betydelse för Ryssland och stormaktsrelationerna. Kolaområdets framtid påverkas i synnerhet av vilken riktning Rysslands kärnvapenpolitik tar. S:t Petersburg är fortsättningsvis ett viktigt centrum för Ryssland. Leningrads militärdistrikt förblir även i framtiden ett viktigt placeringsområde för trupper och beväpning. Den militära situationen i Östersjöområdet har förblivit stabil och rustningsnivån har sjunkit. NATO:s inverkan och handlingsmöjligheter i området har ökat. För Rysslands sjöförsvar har Finska vikens strategiska betydelse ökat efter förlusten av baserna i de baltiska länderna. Stabiliteten i Östersjöområdet påverkas av utvecklingen av det ryska Kaliningradområdets framtid som basområde samt dess politiska och ekonomiska utveckling. Efter att ha återvunnit sin självständighet har de baltiska länderna förbättrat sina säkerhetsarrangemang. De baltiska ländernas framtida säkerhetspolitiska lösningar är betydelsefulla för stabiliteten i Östersjöområdet och hela Nordeuropa. Betydelsen av Sveriges och Finlands försvarsförmåga samt ländernas samarbetsmöjligheter är viktiga faktorer för områdets säkerhet. Inga väsentliga förändringar har inträffat i den militära ställningen för Finlands olika områden. Luftrummet och nordligaste Finland behåller sin betydelse på grund av närområdenas stormaktstrategiska vikt.”
“Finland bör bibehålla en trovärdig försvarsförmåga för att trygga sin nationella självständighet och territorriella integritet. En trovärdig försvarsförmåga förebygger uppkomsten av militära hot mot säkerheten. Den säkerhetspolitik som Finland bedriver och landets trovärdiga försvarsförmåga erbjuder statsledningen medel och verktyg för att reglera den nationella försvarsberedskapen, allt från territorialövervakning och avvärjande av territoriella kränkningar till ett sådant försvar av riket som kräver totalförsvarets samtliga resurser.”
“Till grund för försvarsplaneringen används fyra kris- och hotmodeller.
– En regional kris, som kan ha verkningar för Finlands del.
– Politisk, ekonomisk och militär påtryckning, som kan inbegripa hot med militära maktmedel samt begränsad användning av sådana.
– Ett strategiskt överfall som avser att tvinga landets ledning att acceptera önskade lösningar genom att vidta aktioner med förlamande konsekvenser mot livsviktiga objekt och funktioner i samhälle samt mot försvarssystemet.
– Ett omfattande anfall som syftar till att erövra strategiskt viktiga områden eller att utnyttja Finlands territorium mot tredje part.”
“Vårt territoriella försvarssystem är produkten av ett långvarigt utvecklingsarbete. Dess effektivitet grundar sig på ett territoriellt ledningssystem som ständigt är redo, på att man snabbt och decentraliserat kan ställa upp trupper och på en ändamålsenlig användning av dem. Trupperna har utbildats för stridsverksamhet enligt den taktik vi utvecklat och till att utnyttja rådande förhållanden. Den allmänna värnplikten garanterar en tillräckligt stor reserv för att man skall kunna ställa upp en krigstida försvarsmakt.”
“Målet för regleringen av försvarsmaktens beredskap är att i syfte att förhindra krig skapa en militär styrka som läget och en beräknad hotbild förutsätter. Försvarsmakten kan med egna inre åtgärder öka sin beredskap exempelvis genom spaningsverksamhet, övervakning eller genom skyddande av objekt. I ett skärpt internationellt läge och vid krigshot kallas reservister till repetitionsövningar eller extra tjänstgöring. Förutnämnda åtgärder förutsätter tilläggsresurser för försvarsmakten… Den krigstida försvarsmaktens styrka är för närvarande maximalt ca 490 000 man. Enligt statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse sjunker försvarsmaktens krigstida totalstyrka t.o.m. år 2008 till ca 350 000 man… Årligen fullgör ca 30 000 värnpliktiga sin beväringstjänst. Vid repetitionsövningarna utbildas årligen ca 35 000 reservister.”
Finlands försvar kostar de finska skattebetalarna 16 miljarder kronor om året. För det får landet 350.000 man, tunga F-18 plan istället för de lätta Gripen-planen och en finsk pansarbrigad har 36 haubitsar mot hela det svenska försvarets planerade 31!
Det svenska Försvaret är ett bedrägeri mot allmänheten. Det kostar mer än dubbelt mot det finska, men är bara bråkdelen så starkt.