Det finns i vårt land ett system av så kallade fjärrlån. Det innebär att den som vänder sig till sitt lokala folkbibliotek ska kunna låna även böcker som är så föga efterfrågade eller dyra att de inte införskaffas till det lokala biblioteket för utlåning där. Om boken inte finns på det lokala biblioteket vänder sig bibliotekarien till länsbiblioteket (ett bibliotek i varje län med extra stort utbud) och om det inte går där heller till något annat bibliotek där boken kan finnas. Genom att alla de större bibliotekens bokkataloger är datoriserade är det lätt att även på ett litet lokalt bibliotek konstatera var en viss bok finns att få genom fjärrlån.
Men naturligtvis är det Storebror som ytterst kontrollerar vad Du ska läsa.
Det är kommunens kulturnämnd som fastställer hur fjärrlånen ska gå till. Ett exempel på hur reglerna kan se ut är Skellefteå där det finns reglerat att om någon frågar efter en ny bok (högst ett år gamnmal) ska den köpas in till biblioteket om den inte är alltför dyr eller om den inte fått en alltför ofördelaktig recension i Bibliotekstjänsts centrala erbjudanden till biblioteken. Och där tas ibland alldeles uppenbart politiska hänsyn. Det har alltså varit omöjligt att fjärrlåna David Anderssons bok om dödsstraffet till Skellefteå, eftersom den innehåller alltför kontroversiella åsikter. En annan skrift som det varit omöjligt att fjärrlåna var Carl G. Edquists skrift ”Land du förskingrade”, som omtalats i samband med åtalet mot Christer Pettersson för mordet på Olof Palme. Eftersom Pettersson hade den i sin bostad (han hade fått den av sin gamle fängelsekamrat Lars Tingström, ”bombmannen”) togs det till intäkt för att Pettersson skulle kunna ha haft politiska motiv, trots att han själv sagt sig vara socialdemokrat (något som för övrigt Tingström bekräftade i en intervju som Contra gjorde med honom när han satt i Norrköpingsfängelset). Men för den som själv ville göra en bedömning av Edquists bok var det omöjligt, eftersom biblioteket vägrade att förmedla ett fjärrlån (och boken gick inte heller att köpa i bokhandeln).
JO har vid några tillfällen prövat kommunernas hantering av fjärrlån. Det finns flera fall när JO sagt att det är OK att vägra fjärrlån. Till exempel när biblioteken vägrat att tillhandahålla så kallad “enklare” litteratur (som i de bibliotek där den finns är bland den mest utlånade). Däremot framförde JO kritik när en ateist i Västerås, Christiaan Vos, vägrades att fjärrlåna vissa av Martin Luthers skrifter med antijudiskt innehåll. Han fick senare fjärrlåna dem sedan han förklarat att han skulle använda dem för att skriva en Luther-fientlig artikel i en ateistisk tidskrift. Biblioteket hade tydligen först trott att han hade antisemitiska syften och av det skälet vägrat honom lån. JOs slutsats var att det hade varit helt OK att vägra fjärrlån, men att det inte var tillåtet att vägra eller godkänna fjärrlån beroende på syftet med lånet. Det var även förbjudet att fråga efter syftet.
Skattebetalarna håller biblioteken under armarna och det är naturligtvis en stor fördel att systemet med fjärrlån fungerar så att även personer på orter med små bibliotek kan få tillgång till speciallitteratur. Däremot är det högst anmärkningsvärt att biblioteken ska kunna begränsa fjärrlånen beroende på vilka åsikter som förespråkas i litteraturen. Det är inte värdigt en demokrati.
Det kan för övrigt tilläggas att bibliotekschefen i Skellefteå flera gånger synts som deltagare i KPML(r)s demonstrationståg den första maj. Men det är inte han utan den stabilt s-märkta kulturnämnden som fastställt de byråkratiska reglerna för fjärrlånen.