Handelsförhandlingarna i mexikanska Cancún havererade. Det är tveksamt om det blir något resultat alls av de diskussioner för liberalisering och globalisering som pågått de senaste åren inom världshandelsorganisationen WTOs ram.
Vid tidigare handelsförhandlingar har tyngdpunkten legat på avskaffandet av handelshinder – tullar och annat – för industrivaror. Idag är tullarna på industrivaror obetydliga i flertalet industriländer. Men det finns förvisso en rad tekniska handelshinder (varor som ska godkännas av lokala myndigheter, fast de är godkända av en rad myndigheter internationellt).
När det gäller tullar, kvoteringar, handelsrestriktioner och inte minst subventioner till inhemska producenter, så intar jordbruksprodukterna en särställning. Och det är främst i industriländerna som regleringarna och subventionerna är långtgående. Sverige började avveckla jordbruksregleringen 1993, men återinförde en mycket värre och striktare regim när vi gick med i EU 1995.
Inom ramen för Världshandelorganisationen WTO har tullar på industrivaror i stort sett avskaffats. Successivt har man gått vidare för att även avskaffa andra regleringar.
Men i Cancún stod inte industrivarorna i fokus. Utan istället jordbruksvarorna. Det var u-länderna som krävde att även jordbruksvaror skulle bli föremål för en öppnare handel. U-länderna krävde i korthet mer globalisering! USA och EU (inklusive Sverige) stretade emot.
Industriländernas skattebetalare längtar uppenbarligen efter att få betala stöd till jordbruket och dessutom driva upp jordbrukspriserna till en onödigt hög nivå. Åtminstone om man ska tro att våra företrädare i förhandlingarna företrädde våra intressen.
Som vanligt vid internationella handelsförhandlingar deltog ett gäng kriminella globaliseringsmotståndare i våldsamma kravaller. De måste ha haft en ganska svår sits. De protesterade mot globaliseringen. De protesterade mot industrivärlden och sade sig företräda de “fattiga”. Men i praktiken var det representanterna för de fattiga länderna som stod för kraven på öppna gränser och globalisering! Socialisterna avslöjade sig åter som mänsklighetens – och särskilt den fattiga mänsklighetens – fiende.