- Befolkningen i Kosova är idag till 90 procent av albansk härkomst, till 10 procent av serbisk. Serberna bor framförallt längs gränsen mot Serbien, men det finns också serbiska statstjänstemän etc utspridda i resten av provinsen.
- På albanska heter provinsen Kosova, på serbiska Kosovo
- Majoriteten av albanerna i Kosova, cirka 95 procent, är muslimer
- Majoriteten av serberna (i Serbien och Kosova) är ortodoxa. Den serbiska ortodoxa kyrkans huvudort ligger sedan 1200-talet i Pec i västra Kosova. Patriarkatets säte i Pec är dock omgivet av i huvudsak albanska och muslimska områden.
- Serberna anser att Kosova är serbernas “hjärtland” och att det serbiska folkets “urhem”. Faktum är att serberna torde ha varit i majoritet under tidig medeltid. Tyngdpunkten i den serbiska bosättningen på Balkan låg dock mer norrut.
- Vid slaget på Trastfältet, straxt utanför Kosovas huvudstad Pristina, vann turkarna en förkrossande seger över serberna den 15 juni 1389. Det var ett avgörande slag inte bara för serberna utan också för turkarna, vars expansion in mot Europa fortsatte ända tills de stoppades utanför Wien 1683. Efter turkarnas förlust vid Wien försvagades deras position och under 1800-talet frigjordes den ena nationen efter den andra på Balkan.
- Efter slaget vid Trastfältet blev Kosova ett i huvudsak albanskbefolkat område. Med tiden övergick befolkningen till islam, säkert för att det gav pluspoäng hos de turkiska härskarna.
- Skulle världens länder kräva en återgång till situationen för 600 år sedan skulle vi ha krig i stort sett överallt. Bland annat skulle väl danskarna göra anspråk på Sverige och Sverige på Sankt Petersburg…
- Serberna har en enorm mytbildning kring slaget vid Trastfältet. På 600-årsdagen av slaget 1989 samlades en miljon serber på platsen!
- Serbien blev självständigt och frigjordes från Turkiet 1878. Samma år började albanerna ställa krav på självständighet, men södra Balkan (utom Grekland) kontrollerades fortfarande av turkarna.
- 1912 kom de nyligen självständiga staterna straxt norr om Turkiet överens om att gå till angrepp mot Turkiet och frigöra ytterligare områden. Det var Serbien, Montenegro och Bulgarien. Turkarna förlorade kriget och de tre länderna utvidgade sitt territorium. Stormakterna i Europa motsatte sig dock att serberna skulle få tillgång till Adriatiska havet och att albanernas områden skulle inordnas i Serbien och Montenegro. I slutet av 1912 överenskoms därför att Albanien skulle bli ett självständigt land. Samtidigt tilläts dock Montenegro, Serbien och Bulgarien (i Makedonien) att expandera in i områden som var huvudsakligen var befolkade av albaner.
- Serbiska armén gick in i Kosova och besegrade turkarna hösten av 1912. Det fanns då ingen serbisk befolkning att tala om i området. Serberna satte omgående igång med massakrer och ungefär 20 000 albaner mördades i Kosova under vintern 1912/1913. Vid en av serberna ordnad folkräkning 1913 konstaterades att det inte fanns en enda alban i Kosovas huvudstad Pristina. Utländska konsulatstjänstemän och journalister hade dock en helt annan uppfattning.
- Under Första Världskriget stödde Österrike-Ungern albanerna och det gällde även i Kosova. Sedan Österrike-Ungern förlorat kriget kom serberna tillbaka och efter några år bildades Jugoslavien, som i övrigt bestod av folk som talade slaviska språk (serbiska, kroatiska, slovenska, makedoniska, bulgariska)
- * Under Andra världskriget var Jugoslavien allierat med Väst, men blev efter kriget en kommunistisk diktatur under kroaten Josip Broz Tito.
- Från 1963 var Kosova (och Vojvodina med delvis ungersk befolkning) “autonoma provinser” inom den serbiska delrepubliken i Jugoslavien. De hade därmed i stort sett samma nivå av självstyre som de jugoslaviska republikerna (Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Makedonien och Montenegro). Kosovas och Vojvodinas ställning som autonoma provinser avskaffades 1989.
- Efter Jugoslaviens upplösning har den serbiska republiken förbjudit undervisning på albanska i Kosova och albansktalande statstjänstemän har avskedats och ersatts med serber. De kan normalt inte ens tala med befolkningen i provinsen.
- När Helsingforsavtalet om säkerheten i Europa undertecknades 1975 hade albanerna i Kosova autonomi.
- USAs engagemang i konflikten i Kosova torde om något motbevisa kommunistiska påståenden om att USA enbart agerar för att uppnå ekonomiska (“kapitalistiska”) mål. Från ekonomisk och maktpolitisk utgångspunkt finns det knappast något dummare än att ställa upp för ett isolerat och efterblivet folk utan ekonomisk och kommunikationsstrategisk betydelse. Men det finns ju ideella motiv som mänskliga rättigheter.
- Sverige tog under 1960-talet och början av 1970-talet emot ett stort antal arbetskraftsinvandrare från Jugoslavien. Den största gruppen var serber. Därutöver kom en hel del slovener och kroater. Endast ett litet fåtal kom från Kosova. Under senare delen av 1980-talet och under 1990-talet har det kommit många flyktingar från Kosova till Sverige. De har i mycket liten utsträckning integrerats i det svenska samhället. Det finns därför i Sverige – inklusive svenskspråkiga media – betydande krafter som av emotionella och etniska skäl förespråkar den serbiska synen på konflikten. I Sverige finns knappast några som på liknande grunder förespråkar den albanska synen på konflikten.