När grundlagen skrevs på 1970-talet infördes fyraprocentsspärren i syfte att begränsa antalet partier och därmed underlätta bildandet av starka regeringar. Idag har det visat sig att fyraprocentsspärren knappast fungerar i det syftet.
De tre största partierna har tillsammans ungefär 70 procent av rösterna. Återstående 30 procent skulle med maximal uppdelning räcka till sju partier. Nu är det inte sju partier, men väl fem, vilket med tanke på de tre största parternas sammanlagda storlek ligger bra nära det teoretiska maximumet.
Det har också visat sig att de små partierna har skaffat sig bra positioner som ger dem ett i förhållande till sin väljarkår mycket stort inflytande. Inte minst gäller det Miljöpartiet som med några få procent av väljarstödet har tvingat fram en miljö- och klimatpolitik som saknar förankring hos väljarna. Andra små partier kan på motsvarande sätt skaffa sig ett oproportionerligt stort inflytande. Så är den nuvarande regeringen en följd av ett stöd från Centerpartiet, som gick till val på att göra Ulf Kristersson till statsminister 2018, men som fått bra ”betalt” för att man svikit sina vallöften.
Det är inte bara fyraprocentsspärren som skapar problem, utan att partierna lyckas hålla sig kvar med stöd på obetydligt över fyra procent av rösterna. I förekommande fall med hjälp av ”stödröster” från väljare som egentligen sympatiserar med ett annat parti, men som vill ”rädda kvar” ett viktigt stöd för den egna huvudlinjen i politiken.
I flera länder finns det liknande spärrgränser. I Tyskland fem procent, i Danmark två procent. Dessa andra gränser gör knappast dessa länders politik bättre. Fortfarande splittras väljarnas röster på så många partier att det blir svårt att bilda en funktionsduglig regering.
Det blir mycket stora effekter av om ett parti får 3,95 eller 4,05 procent av rösterna. Det kan vara helt avgörande för regeringsbildningen.
På Irland har man modellen att väljarna får välja mellan olika partier. Om deras förstahandsalternativ inte når upp till minimiantalet röster för att vinna representation ”flyttas” rösterna till väljarnas andrahandsalternativ. Systemet underlättar för en representation som svarar mot väljarnas preferenser. Men det löser inte problemet med en uppsplittring på många små partier som kan vinna oproprtionerligt inflytande i förhållande till sin storlek.