Till den 1 maj inkom en ansökan om en demonstration på Östermalmstorg. Ansökan inlämnades av Ny Demokrati och “Konservativa Partiet”. Polisen förklarade att det inte passade sig att demonstrera för annat än socialistiska åsikter den 1 maj och att man därför inte kunde garantera säkerheten. Ansökan avslogs. När den 1 maj kom hade polisen satt in enorma resurser och spärrat av Östermalmstorg och även Karlaplan. Förre riksdagsmannen John Bouvin greps med en svensk flagga och en FN-flagga i handen. Han ville framföra två åsikter: Stöd för FN:s flyktingkonvention och stöd för FN:s miljöprogram Agenda 21. Sådant är förbjudet i Sverige den 1 maj.
Contra har inget till övers för de ytterst tvivelaktiga figurerna i Konservativa Partiet. Och vad Ny Demokrati tycker om sin partiledares samarbete med Konservativa Partiet framgick ju med all önskvärd tydlighet av att han sparkades som partiledare efter händelserna den 1 maj. Men yttrandefriheten måste vara hel och odelad. Grundlagen gäller 365 dagar varje år, inte 364 som vissa polischefer tycks tro. En polisledning som anser att endast vissa åsikter kan framföras offentligt den 1 maj passar bättre som fångar i Kumla-bunkern än som ledare för ordningsmakten.
Det var för övrigt inte bara John Bouvins och Ny Demokratis medborgerliga rättigheter som blev kränkta den 1 maj. En vänsterextremistisk supfest på Söder i Stockholm blev stormad av polisen, trots att åklagaren avslagit en begäran att ingripa. Och i Malmö greps en journalist som rapporterade från en demonstration av mest tvivelaktiga slag (behuvade anarkister som kastade gatusten, journalisten var dock varken behuvad eller kastade gatusten).
För övrigt bevakade polisen tjänstvilligt ordningen hos olika kommunistgrupper, som demonstrerade sitt stöd för de regimer som kostat över 100 miljoner människor livet detta sekel. Då finns det både yttrandefrihet och resurser hos polisen.
I Norge höll Carl I. Hagen, ordförande i Fremskrittspartiet, Norges näst största parti och närmaste motsvarighet till Ny Demokrati på Ian Wachtmeisters tid, ett offentligt möte i Drammen med 3500 jublande deltagare. Hagen följde upp en mångårig tradition, även sedan den tiden då Fremskrittspartiet inte var representerat i Stortinget, att hålla offentliga möten den 1 maj.