Den svenska sensationspressen förnekar sig inte när det gäller att med braskande rubriker slå ett slag för svenskar som råkat i klammeri med rättvisan utomlands. Visst, det finns många länder, där rättssäkerheten lämnar mycket övrigt att önska. Men det finns ju brottslighet även i länder med bristande rättssäkerhet!
I veckan avsåg de stora rubrikerna Calle Jonsson, som misstänks för ett dråpförsök på den grekiska ön Kos. Han var nere med kompisarna och röjde på Kos, han medger nu när han kommit hem att svenska ungdomars uppträdande ofta är störande och stötande. Och han råkade alldeles definitivt i knivslagsmål på småtimmarna förra sommaren. På grund av brister i utredningen lär vi aldrig få veta vem som var skyldig eller oskyldig. Men dåliga polisutredningar ser vi nog så många exempel av här hemma i Sverige. Men det anmärkningsvärda är att Calle mer eller mindre framställs som ett oskyldigt helgon i svenska media. När den saken alls inte är fastslagen. Han är fortfarande åtalad inför domstol.
Veckan innan var det Annika Östberg som fick rubrikerna, hon är dömd till 25 år eller livstid, för dubbelmord i Kalifornien. Annika höll inte i skjutvapnet när det avfyrades – det gjorde hennes pojkvän. Men hon hjälpte pojkvännen att transportera och förvara vapnet och var med vid bägge morden (det ena avsåg en polis). En svensk motsvarighet är morden på två poliser i Malexander i maj 1999. Tre dömdes till livstid för morden, trots att bara en avlossade skotten. En som alldeles definitivt inte avlossade de dödande skotten var Andreas Axelsson (han var själv svårt skottskadad och poliserna dödades med skott på ett par decimeters håll), ändå sitter han dömd på livstid för mord. Annika fick bara 25 år eller livstid. [Jackie Arklöv erkände förra året att han sköt bägge de dödande skotten i Malexander, men detta är inte tekniskt bevisat].
Tre svenska medborgare med somaliskt ursprung har arbetat åt organisationen al-Barakaat, som förmedlat pengar åt utlands-somalier, men också åt terrorister. Rättssäkerheten för de tre är undermålig (och nu är det svenska myndigheter, inte grekiska som är ansvariga för den praktiska hanteringen) – se Veckans Contra 18 november 2001 men det finns all anledning att sätta tilltro till de amerikanska uppgifterna om al-Barakaats roll som penningförmedlare åt den internationella terrorismen. De tre är möjligen inte alls de oskyldiga lamm som de framställs som i svenska media. Men, visst, de ska hanteras med respekt för rättssäkerheten, de har inte ens fått den hantering som Calle Jonsson fick i det kritiserade Grekland.
En svensk medborgare från Örebro av algeriskt ursprung har tillfångatagits i Afghanistan i samband med befrielsen från talibanerna. Nu sitter han på Guantanamo-basen på Kuba. Han var som sagt inte från Afghanistan utan tillhörde de utlänningar som höll Afghanistan i ett religiöst och militärt järngrepp under fem års tid. Även om han inte gjort sig skyldig till handlingar som är straffbara i Sverige, så finns det all anledning att lita på att de som tillfångatog honom kommer att hantera saken på ett grannlaga sätt. Alldeles definitivt har han ingått i en organisation som hållit Afghanistan i ett medeltida skräckvälde under många år – och han var en av de ledande i den organisationen, annars hade han inte hamnat på Guantanamo. Minst av allt vill vi se en internationell äventyrare och terrorist framställd som oskyldig bara för att han bott i Örebro.
Läser man svensk kvällspress så är så gott som alla svenskar som anklagas för skurkdåd utomlands oskyldiga offer för länder med dålig rättssäkerhet. Så är det naturligtvis inte.
Kontrasten mot tidningarnas hantering av utländska brottslingar i Sverige är slående. När den engelska sensationspressen för något tiotal år sedan drev en snyftkampanj för en engelsk officer som smugglat knark i sin brors Jaguar till Sverige, var det ingen måtta på hur undermålig rättssäkerheten var i Sverige. Mannen skulle omedelbart ha släppts om han gripits i England, men i Sverige fick han sitta länge i häkte och dömdes sedan till fängelse… Svensk press hejade på de duktiga svenska knarkpoliserna och knarkåklagarna.
Det här var några exempel på hur nationalistiska fördomar tar över i rapporteringen av rättsfall. Det finns svenska skurkar som begår brott utomlands. Det finns utländska skurkar som begår brott i Sverige. Det finns undermåliga polisutredningar både i Sverige och i andra länder. Och rättssäkerheten har också den många allvarliga fläckar i Sverige och i andra länder. Spara de nationalistiska övertonerna till bevakningen av OS!