Anna Kinberg Batra har kritiserats för att vara passiv och inte ens försöker avsätta Stefan Löfven för att själv ta över. I en demokrati är det ju oppositionens uppgift att presentera en alternativ politik och sedan arbeta för att den förverkligas. Men under de senaste åren har oppositionen i Sverige inte fungerat så. Först träffades Decemberöverenskommelsen som lämnade fältet fritt för regeringen att genomdriva sin politik, men bara om den först vridits några extra varv till vänster genom att ha förhandlats med Vänsterpartiet. När medlemmarna sedan gjorde uppror och sa nej till Decemberöverenskommelsen har riksdagspartierna ändå agerat som om den gällde. Alliansen har årligen presenterat fyra olika budgetmotioner och de har gjort fyra olika reservationer i utskotten. När budgeten kommit upp till omröstning i Riksdagen har tre partier lagt ner sina röster och regeringen har vunnit. När Decemberöverenskommelsen fortfarande gällde gick det till och med så långt att Moderaterna inte ens röstade på sin egen motion och hotade den ende ledamoten som röstade på Moderaternas förslag (Finn Bengtsson) med disciplinära åtgärder. För att han ensam inom partiet röstat för Moderaternas politik!
Allteftersom opinionssiffrorna för Moderaterna har sjunkit har partiledningen pressats till att vidta åtgärder. Några åtgärder. Resultatet av tänkandet blev att Anna Kinberg Batra nu vill att Alliansens partier lägger fram en gemensam budgetmotion. Ebba Busch Thor har redan tidigare uttalat sig för samma sak för Kristdemokraternas räkning.
Stefan Löfven har hotat att utlysa nyval om han förlorar budgetomröstningen för 2018 (i december 2017). Därför tycks en del inom oppositionen dra öronen åt sig. De vill inte ha en extra valkampanj och vill inte utsättas för kritik för ett kostsamt extra val när ett ordinarie ändå ska hållas den 9 september 2018. I motsats till i andra länder påverkas i Sverige inte de ordinarie valens tidpunkt av ett eventuellt extraval. Men det troliga är att Stefan Löfven skulle få klä skott för det extra valet, det skulle ju vara han som utlyste det. Hans hot om nyval kan inte tas helt på allvar.
Men inte heller Anna Kinberg Batras omsvängning kan tas på allvar. Hennes väljare kräver att partiet ska försöka ta över makten och att de ska rösta igenom partiets politik i Riksdagen. I många frågor finns det ju klar majoritet i Riksdagen för Alliansens politik och även i budgetomröstningen kan man räkna med att få igenom sin linje, åtminstone en gång. Det finns alla möjligheter för Batra att faktiskt genomdriva Allianspolitik och få slut på de två små extremistpartiernas (MP och V) orättfärdigt stora inflytande på Sverige. Hon försökte ge sken av att hon ville ändra linje.
Men inte gjorde hon det. Hon vet mycket väl hur positionsförändringar i politiken går till och att de inte sker över en natt efter ett utspel från ett parti – allra minst om positionsförändringen innebär betydande förändringar inte bara för det egna partiet. Ändå informerar hon sina kollegor inom Alliansen Annie Lööf och Jan Björklund med ett sms kvällen före Moderaternas presskonferens om den nya linjen, som hölls förmiddagen därpå. Sättet att kommunicera med Allianskollegorna visade att Anna Kinberg Batra inte menade allvar med sin omsvängning. Hon gjorde det i praktiken omöjligt för C och L att ställa upp på den nya linjen. Och nu har hon låst fast den politik som styrs av MP och V för ytterligare ett år.