Media har sedan förra utgåvan av “Veckans Contra” dominerats av de dåd som begicks av terroristen Anders Behring Breivik i Norge i fredags.
Därmed är det något som vi måste ta upp även här, trots att det egentligen inte handlar om ett politiskt ämne. Många terrordåd, islamistiska, nationalistiska i Baskien och på andra håll, djurrättsterrorism och liknande har en klar politisk bakgrund. Här har vi också en person som säger att det är en politisk handling, men som mest framstår som en sinnesförvirrad enstöring. Vad vi kan vara glada för i allt elände är att han faktiskt agerade helt på egen hand, han visade sig ju vara mycket effektivare som terrorist ensam, än ganska stora andra grupper som gett sig på olika former av terrordåd. Bara ett fåtal – med al-Qaida i spetsen – har varit värre.
Breivik har utvecklat samhällskritiska synpunkter och det är en självklarhet att sådana utvecklas i ett demokratiskt samhälle. Hans agenda är i de flesta fall sådana som måste tas på allvar i diskussionen i ett öppet samhälle. Tyvärr har det i en del fall varit helt omöjligt att diskutera de frågeställningar som han tagit upp, vilket möjligen påverkat honom i beslutet att gå över till våld. Även om det nu hävdas att hans ursprungliga agenda var att tjäna ihop 25 miljoner på Börsen så att han kunde gå ut med sitt “manifest” i stor skala med hjälp av en massiv penninginsats. Nu kom börskraschen emellan och han blev av med de två miljoner han fått ihop. Ingen kan dock skylla marknaden på Breiviks dåd. Han är själv fullt ut ansvarig.
Breivik har i sitt manifest på vissa punkter angett ståndpunkter som inte nämnvärt tycks irritera kommentatorer. Att han säger sig vara kristen (trots ett sällsynt okristligt beteende) föranleder ingen kritik mot Norska kyrkan. Att han säger sig vara för evenemang som pride-festivalen föranleder ingen kritik mot homo-rörelsen. Hans medlemskap i Frimurarna föranleder ingen kritik mot den organisationen. Hans uttalade konservatism (vad han nu menar med det) föranleder ingen kritik mot konservatismen som idé. De hittills nämnda åsikterna och organisationerna är tillräckligt starka för att pöbeln inte ska kasta sig över dem. Men det finns åsikter som är mer förbjudna och där läget är ett annat. Breiviks kritik mot det mångkulturella samhället föranleder kritik mot alla som delar den kritiken. Det är mycket anmärkningsvärt att en så pass för samhället viktig fråga inte kan diskuteras seriöst. Det finns många monokulturella samhällen som fungerar utomordentligt bra. Island, Japan och Korea är tre exempel. Varför ska det monokulturella samhället inte kunna vara ett möjligt vägval i ett demokratiskt samhälle? Självklart ska det kunna vara det! Ännu mer självklart är att frågan måste kunna diskuteras öppet i en demokratisk debatt. Särskilt om man som Breivik gör det från en uttalat antirasistisk utgångspunkt. Det förhåller sig på samma sätt med flera andra frågor som Breivik tar upp i sitt manifest. De kan och ska diskuteras seriöst i ett demokratiskt samhälle.
Breiviks terrordåd tycks ha tillkommit i något missriktat syfte att fästa uppmärksamheten på saker som tillhör Breiviks egen agenda. Det är naturligtvis vedervärdigt. Men hans dårskaper när det gäller metoder får inte föranleda oss att ytterligare kväva debatten i viktiga samhällsfrågor. Om Breivik råkar ha haft en viss åsikt i någon fråga finns det ingen anledning för tänkande människor att låta sig påverkas det minsta av hans vansinnesdåd. Galningar finns lite varstans. De flesta är harmlösa och gör ingen annan än sina närmaste skada. Breivik tillhörde den lilla kretsen av galningar som skadar samhället i stort (en psykiater som uttalade sig i Sveriges Radio hävdade att det fanns ungefär en sådan person var tredje år – i hela världen). Låt inte hans galenskap påverka det politiska livet! Det vore att släppa den politiska agendan till galningar istället för att låta den styras av demokratins principer.
För undvikande av missförstånd. “Contra” har inte här tagit ställning i någon av de frågor som nämnts ovan. Vårt enda ställningstagande är att det är rätt att ta debatten i dessa frågor, utan att låta sig begränsas av Breiviks dårskaper.