Veckans Contra brukar behandla politiska frågor. Men den här veckan ska vi titta på aktiemarknaden (visserligen en fråga som något spillt över i politiken, men primärt handlar det om aktiemarknaden).
Aktiemarknadens grundfunktion är att förmedla kapital från aktiesparare (det vill säga sparare som vill ha avkastning på sina sparpengar) till entreprenörer som inte har tillräckligt med riskvilligt kapital för att utveckla sina företag.
Eftersom det handlar om riskvilligt kapital vill spararna ha bra avkastning på sina satsningar (åtminstone rejält mer än en vanlig bankränta), men så får de också vara beredda på att förlora sina satsade pengar. Eftersom marknadens bedömning av riskerna varierar från dag till dag, eller ibland från timme till timme, är det naturligt att aktiekursen svänger upp och ner till och med över dagen.
De vanliga spararna, småspararna som äger egna aktier och de professionella spararna, som oftast är fonder som placerar pensionspengar och liknande, vill ha avkastning på sikt. De snabba variationerna från timme till timme blir inte så intressanta om man satsar pengar till pensionen om trettio-fyrtio år.
På marknaden har det dykt upp specialister som är inriktade på att ta hand om de vinster som kan göras genom riktigt kortsiktiga transaktioner. En form av sådan handel är den algoritmstyrda automatiska handeln, som tjänar några ören per aktie genom att blixtsnabbt utnyttja svängningar i kursen. I stor skala kallas det för algoritmhandel, i liten skala kallas de som sysslar med det här för daytraders. I bägge fallen handlar det om ”gamar” som försöker kapa åt sig en del smulor från de långsiktiga spararnas bord. Den enda funktionen den här handeln kan ha är att den gör marknaden mer likvid och att den snabbt tar hand om tillfälliga konstigheter i prissättningen. Den praktiska effekten blir att de ”riktiga” aktiespararna går miste om en del av avkastningen och att de därför blir mindre benägna att satsa på aktier. Marknadens funktionssätt försvagas.
En annan typ av försök att kapa åt sig av de långsiktiga aktiespararnas vinster är så kallad blankning. Det vill säga man köper och säljer optioner som innebär att man i framtiden köper eller säljer en viss aktie för ett visst pris. Om man satsar på att kursen ska sjunka kallas det blankning. Blankning är ett högriskmoment och därför finns det komplicerade regler om garantier för att de sålda aktierna – eller deras motvärde i kontanter – verkligen finns när tiden går ut. De som har mycket kapital att satsa kan skapa negativa förväntningar på aktiekursens utveckling genom blankning. Det sammanställs ofta listor över de mest blankade aktierna och det brukar vanligen gå utför för de aktiernas kurser.
Men ibland har förutsättningarna ändrats och spekulanterna har blivit tvungna att köpa tillbaka aktier för att kunna leverera när tidpunkten för förfall närmar sig. Den som har blankat i en aktie som går bra, går det ofta illa för. Det kan rentav sluta i konkurs för en hedgefond som satsat fel.
Många småsparare har irriterat sig på att stora kapitalstarka aktörer utnyttjar sitt övertag i analysresurser och kapital till att lägga beslag på en del av de vinster som de anser rätteligen skulle tillhöra de långsiktiga aktiespararna. Nu har en del fora för diskussioner om aktiekurser samlats för att ”ge igen”. Särskilt under de senaste veckorna har det framkommit att en del ”småspararaktivister” har kommit fram till att Gamestop-aktien (företaget sysslar med försäljning och uthyrning av dataspel) varit utsatt för omotiverad blankning. Deltagarna har bjudit upp kursen för att tvinga de professionella blankarna att ge upp. Resultatet har varit förödande kurssvängningar i aktien, beroende på om marknaden bedömer att blankarna eller småspararna ska gå segrande ur konflikten. Kurserna har svängt kraftigt och aktien har svängt med upp 100 procent den ena dagen och ner 50 procent nästa. När det tidvis sett ut som om småspararna ska segrande ur konflikten har kurserna gått upp, för att lika drastiskt sjunka om marknaden trott att blankarna ska segra. De småsparare som gett sig in i den här kampen tar mycket stora risker och de är medvetna om det.
Vad som varit beklämmande är att utomstående aktörer försökt ingripa för att manipulera envigen mellan småsparare och blankare. Plötsligt stoppade handelsplattformen Robinhood (småspararnas favorit med courtagefri handel) möjligheterna att köpa aktier i Gamestop, vars kurs föll som en sten. Sedan Robinhood utsatts för kritik för att de manipulerade marknaden släppte de på handeln igen och kursen steg mer än den tidigare fallit. På liknande sätt har AMC (American Movie Corporation), American Airlines och finska Nokia hanterats.
Också politiker och byråkrater har gett sig in i konflikten. Svenska reglerare har förklarat att de tycker att småspararna begått brottsliga handlingar om de ”konspirerat” mot blankarna. Och de har haft gott sällskap i andra länder. Häromåret lyckades norska byråkrater få en man fälld för ”kursmanipulation” sedan han räknat ut hur en av professionella algoritmhandlarnas algoritmer fungerade och utnyttjat detta för att göra vinster på bekostnad av det företag som lanserat en (uppenbarligen) genomskinlig algoritm för att lura till sig en del av de vinster som rättmäteligen borde tillfalla de långsiktiga aktiespararna.
Byråkraterna och politikerna gör gemensam sak för att underlätta för aktörer som försöker kapa åt sig delar av de vinster som borde tillfalla de riktiga aktiespararna. De som lever upp till det som är den samhällsekonomiska nyttan av aktiesparandet och aktiemarknaden. Och som är alltför vanligt försämrar regleringar marknadens funktionssätt.