Hade Stockholms finansborgarråd Annika Billström istället för att hantera Stockholms Stads budget på 45 miljarder kronor varit direktör i ett börsnoterat bolag hade hennes hanterande av pengarna gjort att hon åkt ut fortare än kvickt. Skandia-direktörernas värsta excesser är små blygsamma streck i kanten i jämförelse med vad Annika Billström tar sig till. Och hon gör det på skattebetalarnas bekostnad.
Ett av hennes vallöften var att göra om den så kallade “Skatteskrapan” till studentlägenheter. Skatteskrapan som byggdes som kontor åt skattemyndigheten ägdes av det statliga fastighetsbolaget Vasakronan. Bolaget drev upp hyresnivån så kraftigt att hela skattemyndigheten flyttade till närbelägna mycket billigare lokaler. På dagens hyresmarknad i Stockholm står hundratusentals kvadratmeter kontorslokaler tomma. Vasakronan stod inför ett gigantiskt problem. Stockholms Stad ryckte in och löste det. Staden bytte bort fullt uthyrda kontorsfastigheter i attraktiva Hötorgs-City mot den snart tomma Skatteskrapan. Kostnaden för staden blev 600 miljoner kronor. Tanken är att bygga 600 studentrum i skrapan. Problemet är att byggnaden enbart använts för kontor. Vatten och avlopp finns endast i den centrala delen av fastigheten, närmast hisschaktet. Kontorsrummen, som ska bli studentrum, ligger i fyra vingar ut från den centrala byggnaden. I vingarna saknas vatten och avlopp. Hela huset måste alltså renoveras från grunden och alla som rivit i gamla hus vet att sådant kostar. Kostnaden uppskattas till osannolika 600 miljoner kronor. Varje studentrum kommer därmed att kosta 2 miljoner kronor, ett pris som ger en rejäl trerumslägenhet (bostadsrätt) i centrala Stockholm, tre sådana lägenheter i närförort eller en femrumsvilla med goda kommunikationer i en lite mer avlägsen förort. Hyran för studentrummet måste bli cirka 15.000 kronor i månaden – om staden ska få igen satsade pengar. Tror någon att det blir studenter med 7.000 kronor i studiemedel eller Stockholms skattebetalare som får stå för notan?
Ett annat av Annika Billströms vallöften var att bygga 20.000 lägenheter under mandatperioden. Sedan aktuella projekt (från den tidigare borgerliga regimen) om 6.000 lägenheter stoppats av koalitionspartnern Miljöpartiet under det gångna året, påbörjades under tredje kvartalet 2003 hela 128 lägenheter. Just det 128! Flertalet villor eller bostadsrätter. Billströms lösning på problemet blev att börja köpa lägenheter på den öppna marknaden. Byggföretaget JM, som gjort sig känt som byggare av exklusiva bostadsrättslägenheter, har kört huvudet i väggen. Det är tvärstopp på försäljningen av nya lägenheter och bolaget står med den ena tomma fastigheten efter den andra, där man misslyckas med att få betalt det man tänkt sig. I en fungerande marknadsekonomi är det aktieägarna som får stå för misslyckade satsningar. I Stockholms Stad räddar den socialdemokratiska majoriteten byggbolagen genom att köpa färdiga eller nästan färdiga fastigheter som är osäljbara till de priser bolagen tänkt sig från början. Förra veckan köpte kommunala Svenska Bostäder för andra gången en fastighet under byggnad från JM. JM rapporterar i ett pressmeddelande att affären förväntas ge resultateffekten noll. Dvs bolaget får kostnaden täckt, trots att bostäderna var exklusiva och påkostade. Svenska Bostäder, som finansieras av skattebetalarna, anser sig dock ha råd att köpa fastigheterna och sedan hyra ut dem till reglerade och låga hyror. De blivande hyresgästerna är att gratulera. Stockholms skattebetalare att beklaga. De bostadssökande är inte hjälpta, för hade Svenska Bostäder inte köpt fastigheten hade JM tvingats sänka priserna tills marknaden var beredd att betala. Lägenheterna hade då kommit ut på marknaden och andra (billigare) lägenheter blivit lediga. Affären tillför inte bostadsmarknaden en enda lägenhet. Den räddar däremot JMs aktieägare från förluster, en räddning som sker på skattebetalarnas bekostnad.
Annika Billströms tredje vallöfte var att det under mandatperioden inte skulle bli några biltullar/trängselavgifter i Stockholm. Det löftet bröts redan under förhandlingarna för att ge Göran Persson majoritetsunderlag i Riksdagen. Socialdemokraterna i Stockholms Stadshus ställde glatt upp på att bryta ett av de vallöften som de skrivit in i sitt “kontrakt med stockholmarna”. Annika Billström uttalar sig nu förvånat över hur få som är motståndare till biltullarna. Enligt en undersökning “bara” 68 procent av väljarna. Dock motsvarar det 76 procent av dem som uttalade en uppfattning, eftersom bara 22 procent sade sig vara för. I grannkommunerna röstade 80 procent mot avgifterna i de folkomröstningar som hölls i september. Trots erforderliga 30.000 insamlade röster för en kommunal folkomröstning blir det ingen sådan – förrän efter tullarnas införande. Billström har redan tagit ungefär en halv miljard av skattebetalarnas pengar för att beställa utrustning till tullstationerna för något som officiellt beskrivs som en försöksverksamhet och där väljarna i efterhand ska få rösta (kanske) om de vill ha det de redan röstat nej till i kommunalvalet 2002. Bara på Skatteskrapan och tullstationerna försvinner 5 procent av skatteintäkterna.
Ingen tvekan om att aktieägare i ett företag inte skulle låta en sådan person bli långlivad vid kassakistan. Skandia är ett föredöme i återhållsamhet jämfört med Stockholms stad.