I år utkommer Veckans Contra på Sveriges nationaldag.
Sveriges nationaldag är ingenting jämfört med 4th of July i USA, Quatorze Juillet i Frankrike eller 17 maj i Norge. Framförallt den franska nationaldagen har ett tydligt militärt inslag. I USA är det fyrverkerier och i Norge barn och folkdräkter.
Varför ska det vara så mycket mindre festligt i Sverige?
Amerikanerna firar att de blev av med engelsmännen, norrmännen att de blev av med svenskarna (men de fick vänta 91 år från 1814 tills det blev på riktigt) och fransmännen att de blev av med Ludvig XVI. Som synes mest negativa skäl till att fira en pampig nationaldag.
Sveriges motsvarighet skulle vara att Gustav Vasa, som ledde kampanjen för att bli av med danskarna, valdes till kung 6 juni 1523. Även om den officiella anledningen till nationaldagen den 6 juni sägs vara att grundlagen av 1809 (och dess efterföljare 1973) underskrevs respektive antogs just den dagen. Danskarna som firar 1953 års grundlag den 5 juni har om möjligt ett ännu magrare firande än Sverige.
Få svenskar fylls av entusiasm över den svenska grundlagen på samma sätt som amerikaner hyllar den amerikanska konstitutionen. Eller norrmännen Eidsvoll-författningen.
Det har gjorts ganska tafatta försök att bilda en ram för firandet av Nationaldagen i Sverige. Det stående inslaget tycks nu vara att Kungafamiljen besöker Skansen i Stockholm. Fram till 1962 skedde firandet på Stadion, men de glesnande publikleden bidrog till att firandet flyttades till Skansen och avmilitariserades.
Ute i landet kan det ordnas sammankomster där något kommunalråd håller tal inför ett femtiotal åhörare. Inget alls jämfört med exempelvis Norge.
En nationaldag skulle kunna användas för att fira de gemensamma värdena i nationen. Men finns det tillräckligt med sådana gemensamma värden i ett land som upplever allt större idémässiga klyftor?
Det må vara att vi numer har Nationaldagen som allmän helgdag. Men något riktigt firande av Sverige har det inte blivit. Trots att det borde finns anledning att fira Sverige någon gång om året, att fira Sverige och inte bara en svensk idrottsprestation. För när det gäller idrott brukar nationalismen plötsligt infinna sig. Även om den idrottsgren som firas varierar med enskilda svenska idrottsmäns/kvinnors eller lags prestationer.
Foto: Bengt Nyman/Wikimedia Commons