I början av 1976 skrev Astrid Lindgren i Expressen en berömd artikel, ”Pomperipossa i Monismanien”, där hon berättade hur hon med sina höga författarinkomster råkade ut för en marginalskatt på 102 procent. ”Så många procent finns inte” sa Pomperipossa. Men Astrid Lindgrens revisor hade förklarat att så var det visst för egenföretagare i Sverige under vissa förutsättningar. Finansminister Gunnar Sträng försvarade i Riksdagen på sitt sedvanliga dryga sätt gällande skatter (bland annat påpekade han att Astrid Lindgren var över 65 år och därför slapp ifrån en del av egenavgiften och därmed faktiskt skulle komma ned alldeles precis under 100 procent, men han tyckte därmed samtidigt att det var helt OK med skatt på över 100 procent för den som inte fyllt 65).

Monismanien var namnet på en film av Kenne Fant om ett socialistiskt framtidsland där allt blivit grått och där medborgarna inte hade någon frihet kvar.

Astrid Lindgrens artikel bidrog verksamt till att Socialdemokraterna förlorade valet 1976 och Thorbjörn Fälldin efterträdde Olof Palme som statsminister.

Skattesatser över 100 procent försvann i och med regeringsskiftet. Men nu, 25 år senare, är det återigen dags. Men nu räcker det inte med 102 procent. Vill det sig illa kan skattesatserna bli både 300 och 400 procent.

Omständigheterna är speciella, men det handlar likafullt om medborgare som jobbat hårt och gjort rätt för sig. En del ska nu betala flera hundra procent av sina inkomster i skatt. Några kommer, om inget görs, att försättas i konkurs och kan tvingas leva på existensminimum för överskådlig tid framöver. Så lönar Sverige sina företagarbegåvningar.

Förklaringen till de bisarra skatteutfallen är en kombination av tuffa regler för småföretagare och de sjunkande börskurserna på IT-aktier.

Den som säljer ett företag som inte är börsnoterat tvingas dela upp inkomsten mellan inkomst av kapital och inkomst av förvärvsarbete. Det gäller även om försäljningen gått så till att man överlåtit företaget i utbyte mot aktier. Det gjordes många sådana affärer förra året. Expansiva IT-bolag såldes till ännu mer expansiva IT-bolag mot nyutgivna aktier i det köpande företaget. Säljarna kunde tjäna miljoner, till de börskurser som då gällde. I de allra flesta avtalen ingick emellertid också att de nya aktierna måste behållas en viss minsta tid. Till exempel ett eller två år. Under den tiden har nu börskurserna på IT-bolagen gått ned med 90 procent eller mer. Säljarna har tjänat bra med pengar och de har naturligtvis tagit en affärsrisk när de bytt aktier. Det finns ingen anledning att beklaga dem för att de förlorat det de trodde att de tjänat på grund av ändrade marknadsvärden. Enligt spelets regler är lätt vunnet också lätt förgånget i det här fallet.

Det finns emellertid all anledning att beklaga de före detta miljonärerna för den behandling de kommer att råka ut för av skattmasen. Inkomsten av försäljningen ska delas upp på inkomst av kapital och inkomst av förvärvsarbete. För den del av inkomsten som utgör inkomst av kapital är det inga större problem. När aktierna säljs blir det ingen vinst, eller kanske till och med förlust. Därmed blir det inte heller någon 30-procentig kapitalvinstskatt. Sämre är det med den halva av inkomsten som ska räknas som inkomst av förvärvsarbete. Den halvan ska beskattas – med upp till 55-procentig marginalskatt – på grundval av det värde aktierna hade när de såldes. Det innebär i värsta fall att en skattskyldig kan drabbas av 55-procentig skatt på mångmiljonvinster, trots att affären i själva verket gått med förlust! Det är inte alla som kommer att ha råd att betala miljoner i skatt på pengar som de aldrig sett och som de aldrig kan få tillgång till.

Den som lyckats sälja aktier för fem miljoner kronor 1999, aktier som idag sjunkit till 250000 kronor och som ursprungligen köpts för 33 333 kronor, kan tyckas ha tjänat 216 667 kronor på affären. Men det är före skatt. Skatten blir 1 094 250 kronor. Det är alltså över 400 procent i skatt på vinsten. Det finns åtminstone åtta företagsuppköp från 1999 och 2000 där säljarna riskerar att råka ut för skattesatser på många hundra procent. Det kan röra sig om hundratals personer som kommer att drabbas av detta. Många kommer att ställas på bar backe, trots att de trott sig ha varit smått förmögna. Andra kommer att tvingas sälja frukterna av många års hört arbete för att få råd att betala skatter på vinster som inte finns!