Beställ ett pappersexemplar här!
De förstörde Sverige: Alva Myrdal
Contra inleder en artikelserie med vinjetten “De förstörde Sverige”. Vi avser att porträttera ett urval personligheter, vilka alla på ett eller annat sätt enligt vår uppfattning utövat ett destruktivt inflytande över vårt land. Första artikeln behandlar Alva Myrdal, vars mest ödesdigra insats var att socialisera den svenska familjen och göra den till ett objekt för myndighetskontroll. Alva Myrdal är nästan helgonförklarad av främst feminister och socialdemokrater. För en eftertänksam bedömare framstör hon emellertid som en samhällets destruktör. Och kritiska synpunkter på hennes föräldraskap har inte minst kommit från sonen Jan.
Marxismen lever – dessvärre
Karl Marx och hans tänkande har kanske varit den mest destruktiva influensen någonsin för världen. Marxismen utgör som bekant den teoretiska grunden för kommunismen. Kommunismen har, tack och lov, minskat i inflytande då kommunistdiktaturerna i Östeuropa och det forna Sovjetunionen fallit och då de kvarvarande kommunistdiktaturerna, framförallt Kina och Vietnam, börjat reformera sina ekonomier i marknadsekonomisk inriktning. Men trots kommunismens tillbakagång så lever det marxistiska tänkandet kvar precis som förr, men nu främst hos människor som inte är kommunister.
Ta exempelvis en väldigt viktig beståndsdel av det marxistiska tänkandet: tron på och förespråkande av alla människors jämlikhet, det som på engelska brukar benämnas egalitarianism. Enligt marxismen så har alla människor likvärdiga förmågor. Om då resultatet blir olika för olika människor så måste detta helt enkelt bero på något institutionellt förtryck . Och i den grad marxisterna överhuvudtaget erkänner att olika människor har olika förmågor så antas denna skillnad helt bero på på miljöskillnader (skillnader som i sig sägs vara resultatet av ett institutionellt förtryck), inget antas bero på medfödda, genetiska skillnader.
“Världskriget främjar världsrevolutionen”
Enligt en bortglömd tidningsartikel i den finlandssvenska tidningen Svenska Pressen 1939 fungerade den tysk-sovjetiska pakten från augusti samma år i det sovjetiska perspektivet som ett redskap för att genomföra den hett efterlängtade världsrevolutionen. “Ett långt krig” skulle med Stalins ögon påskynda samma världsrevolution.
Kuba – med sol, men utan mänskliga rättigheter
De senaste åren har Kuba, på grund av regimens behov av dollar, förvandlats till ett exotiskt turistmål som många känner sig lockade att besöka. Det som svenska medborgare tänker på när Kuba nämns är en ö där värmen härskar och där det finns vita stränder av fin sand. Man tänker på ett glatt folk, som enligt medias version, går från dans till dans och springer efter turisterna för att försöka få tag i något som kan ge ett värdigare liv. Det som inte syns är att på vägen dit måste de, mot sina egna principer, sälja sin kropp och själ till den utländska besökaren. Man tänker också på den gamla sagan om “det grymma amerikanska
Kalla krigets hjältar: Petro Grigorenko
Den 10 mars 1978 berövades Petro Grigorenko under en vistelse i USA som första sovjetgeneral någonsin sitt sovjetiska medborgarskap. Han kunde då blicka tillbaka på drygt fem år i kommunistiska fängelser och mentalkliniker till följd av sin orädda oppositionella verksamhet. Grigorenko var med sin militära bakgrund ett unikum i den sovjetiska dissidentrörelsen, vars nestor och fadersgestalt han omsider blev.
Ivan Serov – den sanne kommunisten
Genom strömmar av blod tog sig Ivan Aleandrovitj Serov fram till makten. Han var Stalins specielle gunstling och en symbol för människoföraktet.
Contra fyller tjugofem år
I december 1999 fyller Contra 25 år. En aktningsvärd ålder för en icke-konformistisk tidskrift som högaktningsfullt struntar i vad som är “politiskt korrekt”. Vi har vid en genomgång av Kungliga Bibliotekets tidskriftsregister hittat tidskriften Obs! som utgavs mellan 1944 och 1955, Argument för Frihet och Rätt som utgavs mellan 1965 och 1979, tidskriften Operation Sverige (senare Operation Skandinavia) som gavs ut mellan 1969 och 1984 med något enstaka nummer fram till 1989. Vidare kom det lilla bladet “1984” ut under åren 1974-1979. Tidskriften Origo var kanske det mest påkostade försöket i genren, men den finns märkligt nog inte i Kungliga Bibliotekets register, men Contras redaktion har i sina samlingar utgåvor från åren 1967-1970.
Contras första nummer utgavs i december 1974. Sedan har det blivit ytterligare 147 utgåvor. Och fler lär följa. Genom att nu fylla tjugofem slår vi alla de andra här nämnda tidskrifterna. Ingen har överlevt så länge.
Vi firar jubileet med att i sin helhet återge en artikel ur det första numret av Contra (eller “Progressiv Information” som de tre första numren hette). Naturligtvis är det en kontroversiell artikel. Fattas bara annat. Men också en artikel som ger mycket att tänka på. Vet Du varför media ofta än idag brukar skriva “den folkvalde presidenten Salvador Allende” när hans namn kommer på tal och inte den “demokratiske presidenten”? Svaret är ett sätt att säga sanningen, men inte hela sanningen, en närmare förklaring får Du i artikeln.