Sovjetunionen utnyttjade den internationella terrorismen som ett redskap mot Väst. “Moskva och terroristinternationalen” kartlade mönstret av sovjetiska, östeuropeiska, kubanska och nmordkoreanska kontakter med terrorister, framförallt då kontakter med PLO. Det fanns också den vägen kontakter mellan Moskva och nynazistiska terroristorganisationer.
Boken innehåller utdrag ur det material som föll i siraeliska händer vid invasionen i Libanon.
Bertil Häggman är född 1940, jurist och författare. Han debuterade 1971 som medförfattare till boken “Nykonservatismen i USA”. Och har sedan dess skrivit ett tiotal böcker.
159 sidor. Pris 70:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Beställ från vår nätbutik eller betala in 110:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här är ett redigerat utdrag ur bokens förord:
Sedan min första bok om terrorism, Terrorism – vår tids krigföring, publicerades 1978 har en betydande ökning av antalet terroristdåd ägt rum.
Andra aspekter har också förts in i studiet av den internationella terrorismen. Då jag först började arbeta med den här boken var syftet framför allt att beskriva samarbetet mellan olika terroristorganisationer, men efter hand har frågan om stödet åt terrorismen i väst från kommuniststaterna kommit att alltmer stå i förgrunden. En bidragande orsak till detta var bland annat attentatet mot påven 1981. Tre bulgarer och fem turkar åtaladess för attentatet. De åtalade har enligt domaren Martella varit inblandade i en komplott för att mörda påven Johannes Paulus II den 13 maj 1981. Turken Oral Celik, som stod bredvid Agca, avlossade ett tredje skott. Varken Celiks vapen eller patronen har kunnat påträffas men skottet träffade ett av påvens fingrar.
Bulgaren Sergej Antonov anses ha väntat med en bil utanför Petersplatsen för att hjälpa Agca och Celik att fly efter attentatet. En av bulgarerna, ambassadören Todor Ivazov, fanns i folkmassan på Petersplatsen. En tredje bulgar, assistent till militärattachén, major Zhely Vassilev, lämnade Italien redan 1982. Någon begäran om utlämning har inte gjorts. I rapporten anklagas också den turkiske affärsmannen Bekir Celenk för att ha erbjudit 1,2 miljoner dollar till Agca, Celik och Musar Celebi, en annan turk, för att mörda påven. Den femte turken heter Omar Bagci och Martella gör gällande att han smugglat in den Browning som Agca använde vid attentatet.
Under Martellas utredning har en rad omständigheter kommit fram som pekar på en omfattande bulgarisk aktivitet i Italien: en italiensk fackföreningsman, Luigi Scricciolo, avslöjades som bulgarisk spion med förbindelser till KGB. En syrisk affärsman i Milano har visat sig vara ledare av en omfattande illegal vapenhandel med Sofia som transitort. Det statliga bulgariska handelsbolaget Kintex har visat sig vara inblandat i vapen- och narkotikasmuggling från Turkiet till Europa över Bulgarien. Avhoppade bulgarer har detaljerat berättat om säkerhetstjänstens arbete för KGBs räkning.
Allt talar för att det finns ett bulgariskt samband med påveattentatet. Då kan det inte råda någon tvekan om att KGB står bakom, ett starkt stöd för tesen om ett sovjetiskt samband med den internationella terrorismen.
Mellersta östern är en krutdurk, som länge utgjort ett hot mot världsfreden. Den muslimska självmordsterrorismen kommer med all sannolikhet att bli ett hot i framtiden. Jihadterroristerna har Irans maktresurser bakom sig. Men situationen kommer att förvärras. Den dag “Islams heliga krig” förs med mindre kärnladdningar har den internationella terrorismen nått den nivå som alla experter fruktar.
Till sist vill jag rikta ett tack till Sveriges författarfond, som genom ett resestipendium gav mig tillfälle att besöka Västtyskland för att där på ort och ställe studera terroristproblemet. Ett tack också till Italienska kulturinstitutet i Stockholm, som hjälpt mig med material om italiensk terrorism. Min tacksamhet riktar sig också till de experter, ingen nämnd och ingen glömd, som försett mig med material.
Bertil Häggman