I “Frihetskämpar” skildras väpnat motstånd mot kommunistiska diktaturer. Ukraina under tiden närmast efter Andra världskriget och våra dagars kamp i Afghanistan, Kambodja, Angola, Mozambique och Nicaragua.
96 sidor. Pris 70:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Beställ från vår nätbutik eller betala 110:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här följer ett avsnitt ur boken:
Ukraina – Kamp mot Stalin och Hitler
Ukraina har cirka 50 miljoner invånare, och var den näst största republiken i Sovjetunionen. Till ytan en och en halv gång så stor som Sverige, producerar landet mer kol och stål än t ex Västtyskland. Inte bara industriellt är landet en stormakt. Den feta, svarta jorden ger årligen stora skördar. Ukraina kunde utan överdrift betecknas som “Sovjetunionens kornbord”.
Ukraina är inte bara rikt på naturtillgångar. Det har också en över 1500-årig historia. Kiev var den första huvudstaden och det var med ukrainarna de svenska vikingar, som for i österled, kom i kontakt. När 1988 världen firar tusenårsminnet av kristendomens införande i Ryssland är det i själva verket den ukrainska kyrkans grundläggande man firar. Under 900- och 1000 talen var Kiev också ett handelscentrum på vägen mot Konstantinopel. Men när kung Jaroslav den vise dog på mitten av 1000-talet började en nedgångsperiod för Ukraina och makten försköts mot norr, mot Moskva.
Efter mongoliskt, litauiskt och polskt herradöme lyckades Ukraina tillkämpa sig en viss autonomi. Det var under det nordiska kriget Sverige och Ukraina kom att förenas mot ryskt herravälde, en union som fick ett tragiskt slut vid Poltava 1709. Mot slutet av första världskriget utropade de starkt nationalistiska ukrainarna en självständig stat, en stat som Iyckades behålla sin frihet fram till 1921, då landet införlivades i Sovjetväldet. Framför allt i de västra delarna av Ukraina fanns vid andra världskriget en stark nationell rörelse som strävade efter frihet från ryskt och kommunistiskt förtryck. Något år efter den tyska invasionen av Sovjetunionen i juni 1941 bekämpade den ukrainska upprorsarmén UPA (Ukrainskaja Postanska Armija) både nazister och kommunister. Särskilt hårda var striderna i västra Ukraina. Långt innan de tyska trupperna började reträtten ur Ukraina bekämpade UPA också Röda armén.
1943 hölls en internationell konferens på befriat område i Ukraina, “De förtryckta nationernas förenade befrielsekamp”, där de ukrainska motståndskämparna förenades med andra folk i Sovjetryssland som slogs mot det kommunistiska och ryska förtrycket: kosacker, vitryssar och armenier. De ukrainska frihetskämparna anses då ha hållit 160.000 kvadratkilometer med om kring 15 miljoner människor. Målet var att skapa ett självständigt Ukraina fritt från sovjetrysk kontroll och stött av demokratierna i väst. Det var under det här året som UPA var som starkast. Uppskattningarna varierar mellan 100.000 och 200.000 män och kvinnor under vapen. Under den tyska reträtten västerut förberedde man sig inför den kommande striden mot de sovjetryska styrkorna. En generalstab bildades och landet delades upp i regioner.
UPA hade alla relevanta stabsfunktioner-underrättelsetjänst, underhåll och kommunikationer liksom samband. Frihetskämparna var organiserade i plutoner, kompanier, bataljoner och regementen. Ett lätt beväpnat kompani hade 168 man (tre plutoner) och de tungt beväpnade kompanierna 186 man (tre plutoner varav en kulsprute- och en granatkastarpluton). UPA opererade främst med plutoner och kompanier. Liksom många av motståndsrörelserna efter andra världskriget föredrog de att kämpa i små enheter. Både lätt och tungt artilleri ingick också i utrustningen, pjäser erövrade från tyska och sovjetiska trupper.
Varje region hade en skola för underofficerare och UPA:s kadettskola för officerare låg i västra Ukraina. UPA:s avdelning för militär utbildning publicerade en handbok för gerillakrigföring och avdelningarna för politik och psykologisk krigföring publicerade bl a två tidskrifter för att informera och motivera medlemmarna.
I april 1944 inledde Röda armén ett storangrepp på UPA med en styrka på 30.000 elitsoldater och under hösten fortsatte offensiven med två reguljära divisioner. Under 1945 använde ryssarna klassisk antigerillateknik för att bekämpa de ukrainska frihetskämparna. Stora skogsområden brändes ner. I december 1945 lades huvudansvaret för bekämpningen på säkerhetstrupper ur NKVD, som inledde en halvårslång offensiv. Försök gjordes att svälta ut frihetskämparna. I den sista stora offensiven mot UPA använde ryssarna både tjeckoslovakiska och polska trupper. 1947-48 års operationer ledde till att UPA tvingades dela upp sig i små motståndsgrupper. Det var under slutet av 1940-talet, som UPA i syfte att nå kontakt med väst sände enheter på en 1.500 km lång marsch genom Tjeckoslovakien och Österrike till Västtyskland. Under de första åren på 1950-talet förlorade UPA alltmer förmågan att kämpa i större enheter och 1952-53 hade allt motstånd i praktiken upphört. Under de sista åren tog sig motståndet främst uttryck i sabotage. Men det ukrainska motståndet fortsatte i Gulag-lägren och dissidenternas kamp mot det ryska och kommunistiska förtrycket i Ukraina har ökat under de senaste årtiondena. Från rysk sida känner man oro över “polska förhållanden” i Ukraina. Moskva är oroligt för att Solidaritet skall få avläggare i framför allt västra Ukraina som gränsar till Polen.