Desinformation betyder medveten vilseledning. Tekniken har sedan urminnes tider använts i krig. Men Sovjetunionen och dess allierade har systematiskt använt sig av desinformation också i fredstid. Michail Gorbatjov lovade att desinformationsverksamheten skulle upphöra, men den fortsatte i nästan oförminskad omfattning.
Bertil Häggman tar upp desinformation i form av förfalskningar, inflytandeagenter, internationella frontorganisationer osv. Uppgifterna bygger bland annat på vittnesmål från dem som själva arbetat med desinformation och kritiska granskningar av experter på området.
Ett särskilt kapitel behandlar den norske storspionen och landsförrädaren Arne Treholt som desinformatör och inflytandeagent.
I Danmark har en författare och journalist utnyttjats som desinformatör och i Sverige har “Proletären”, “Kommentar” och “Vi mänskor” publicerat desinformerande artiklar.
Läs om desinformationskampanjer som lögnen att aids var en amerikansk laboratorieprodukt, att amerikanska föräldrar köpte barnkroppsdelar från Syd- och Mellanamerika för transplantationer och att NATO planerade ett kärnvapenkrig.
Bertil Häggman är född 1940. Han är jurist och författare och medlem av Sveriges Författarförbund.
126 sidor. Pris 70:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Beställ från vår nätbutik eller betala 110:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här följer förordet till boken, som skriven i samband med Sovjetunionens fall har klara profetiska inslag:
Denna bok borde ha kommit till långt tidigare. Den behandlar en företeelse i sovjetisk krigföring i fredstid mot väst som pågått med ökande intensitet efter Andra världskriget. Den snabba utvecklingen bort från kommunistiska system i Östeuropa påverkar givetvis utvecklingen på det här området, men ännu finns inga tecken på att Sovjetunionen har minskat krigföringen. I Moskva kallas den för “aktiva åtgärder” (aktivnoje meripriatja).
Aktiva åtgärder är en mer omfattande term än propaganda. Psykologisk krigföring eller psykologiska operationer torde vara den västliga term som kommer närmast. Skillnaden är emellertid att man i väst med den termen avser aktiviteter i krigstid. Ingen västlig demokrati använder t ex förfalskningar mot ett annat land i fredstid. Även under krigstid är det tveksamt om man i demokratierna är beredda att använda lögner och förfalskningar i psykologiska stödoperationer för militära kampanjer. Aktiva åtgärder från Warszawapaktsländer har emellertid pågått och pågår även i fredstid.
Man skulle kunna tro att med glasnost skulle Sovjetunionen sedan 1985 ha minskat, ja t o m upphört, med aktiva åtgärder mot väst. Regelbundet studium och uppföljningsverksamhet i väst visar emellertid att de fortsätter och på vissa områden t o m ökat sedan Michail Gorbatjov kom till makten.
Med aktiva åtgärder försöker Sovjetunionen och Warszawapaktstaterna (de senare åtminstone fram till 1989) att i enskilda operationer eller kampanjer påverka regeringar och allmänhet i väst genom användande av vilseledning. Målet är att manipulera människors uppfattningar så att de ska agera på ett sätt som Sovjetunionen önskar. Det kan röra sig om aktiviteter av diplomater, handels- och kulturrepresentanter på ett öppet sätt, men vanligtvis sker det på ett dolt sätt, med medvetna eller omedvetna aktörer. När man i Moskva använder aktiva åtgärder byggs de upp kring vilseledning. I förfalskningar är vilseledningen själva informationen. De sovjetiska psykologiska operationerna i fredstid planeras på högsta politiska nivå. De är del av beslutsfattandet inom den utrikespolitiska sektorn. Måltavlor är personer, organisationer och regeringar i väst.
För att definiera den grundläggande tekniken i operationerna anges nedan några av de viktigaste komponenterna
-politiska inflytandeoperationer – användande av kontakter från person till person för att påverka händelseutvecklingen. Det kan vara inflytandeagenter som arbetar mot betalning. Det kan vara människor som är omedvetna om sina roller eller påverkade med sovjetiska åsikter genom olika privata kontakter. Meningen är att det inte skall kunna gå att spåra åtgärderna tillbaka till en sovjetisk källa eller sovjetiska intressen.
-vilseledningsoperationer är operationer som syftar till att bedra säkerhetstjänster och underrättelsetjänster i väst.
-desinformation (dezinformatsia) är en sovjetisk term som fått bred användning i väst som synonym till medveten vilseledning. I Sovjetunionen används termen för att beskriva en lång rad metoder för att sprida falsk eller missvisande information. Grundmaterialet är rykten, lögner och felinformation.
-förfalskningar kan vara fullständigt nya konstruktioner eller ändringar i äkta dokument, fotografier, bandinspelningar etc. De kan användas för publicering, men också i hemliga operationer för att påverka.
-frontorganisationer kontrolleras av Sovjetunionen, men man medger inte att man är prosovjetiska eller har kommunistiska politiska målsättningar. Vid en analys av organisationernas ställningstaganden visar det sig att de överensstämmer med sovjetiska ståndpunkter i varje enskild fråga.
Gorbatjov har, som framgår av boken, avgivit löften om att desinformation och psykologiska operationer skall upphöra (i New York 1988 och på Mal ta 1989). Antingen Ijuger Gorbatjov eller också har han inte fullständig kontroll över alla delar av den egna parti- och statsapparaten. Framtiden får utvisa om operationerna kommer att upphöra. Utvecklingen mot kollaps för de kommunistiska systemen i Östeuropa och valen under 1990 gör att frågan om fortsatta operationer från dessa länder kommer att avgöras av den politiska utvecklingen. Skulle Gorbatjov störtas och ersättas av en annan reformvänlig ledare ändras inte förutsättningarna. Blir det ett bakslag (militärkupp eller stalinistisk partidiktatur) kan man räkna med att de aktiva åtgärderna fortsätter med full kraft.
Hur utvecklingen än blir är denna bok en nyttig påminnelse om hur en hemlig, och inte fullt så hemlig, teknik används sedan 1917 års kommunistiska maktövertagande i Ryssland för att bedra västerlandet.