Kan ni inte göra en undersökning vart skattepengarna egentligen går? Eller är myten om att “skatten går till stackars barn, samt gamla och sjuka” korrekt? Söker man efter information om detta finner man bara departementens budgetar vilket är ganska intetsägande. Jag efterlyser en undersökning där utgifterna istället sorterats upp enligt en lite mer konkret lista, nånting i denna stilen ungefär: Nödvändiga bidrag, Äldrevård, Barn som far illa, Missbrukarvård… Onödiga bidrag, Allmän omfördelningspolitik… (Detta är bara ett exempel – listan är på inget sätt komplett) Om man visade folk en sådan lista, skulle det slå hål på myten om att skatt bara går till såna det är synd om, och visa hur stor del som också går till onödiga saker.
Glenn, Göteborg (24 januari 2003)
glenn[snabel-a]unikteknik.com
Det går att skära de statliga utgifterna på många sätt. En är att skära den efter departementsindelningen, vilket är vad regeringen gör i samband med budgetpropositionen. Men det finns också andra sammanställningar som görs direkt på regeringens uppdrag. En källa är Ekonomistyrningsverkets sammanställningar som man kan hitta på Ekonomistyrningsverket
Där delas statens utgifter upp efter olika användningsområden. Det finns två hakar. Dels att kommunernas och landstingens utgifter inte är med i sammanställningen, dels att det är svårt att skilja på angelägna basuppgifter och extravagant administration. Om man köper sjukvård av en privatpraktiserande läkare är det i stort sett bara läkar- och sjukskötersketid man betalar för, om man köper sjukvård från ett landsting finansierar man dessutom en gigantisk byråkratisk apparat. Ett annat exempel. I ESVs sammanställning står det att invandrare och flyktingar beräknas kosta 6,8 miljarder 2002. Men till de kostnaderna räknas bara byråkratin i form av Migrations- och Integrationsverken samt kostnaderna för att driva förläggningar. Däremot finns inte polisens kostnader för att hantera invandrare vid gränserna (eller ta hand om utvisning av dem som inte får stanna), sjukvård för dem som inte bor på flyktingförläggningar etc. Seriösa bedömningar av kostnaderna för invandrare och flyktingar slutar på minst 20 miljarder, men oftast på många gånger detta belopp. Det har förekommit uppskattningar på flera hundra miljarder, men sådana uppskattningar är lika felaktiga som den “officiella” siffran 6,8 miljarder – fast åt andra hållet. Detta sagt för att belysa att det inte är lätt att dela upp statens och kommunernas kostnader på olika områden och få rätt antal kronor att trilla ned i rätt ruta i sammanställningen.
De stora utgifterna för staten avser transfereringar, dvs att man skickar pengar från en person (skattebetalaren) till en annan (till exempel en som får bostadsbidrag). Direkta kostnader för statens verksamhet är ganska begränsad. De stora utgifterna används för att omfördela inkomsterna i samhället. Eftersom de allra flesta är både skattebetalare och bidragstagare är också de flesta både givare och mottagare i den här karusellen och det finns som alltid de som skär i emellan, i det här fallet skattmasar och biståndsbyråkrater.
Det förtjänar också att noteras att många av bidragen går ut lika till fattiga och rika. Även en miljardär får barnbidrag!
Om vi använder oss av Ekonomistyrningsverkets sammanställning och tittar på de senaste prognoserna för statens budget år 2002 visar den följande:
Bidrag (inklusive sjukpenning, barnbidrag, studiestöd etc) 218 miljarder
Bidrag till kommunerna 103 miljarder
Försvar och rättsväsende 69 miljarder
Räntor på statsskulden 67 miljarder
Arbetsmarknadspolitik 62 miljarder
Utbildning 41 miljarder
Sjukvård 31 miljarder (men här betalar landstingen det mesta)
Kommunikationer 25 miljarder
Statens administration 24 miljarder
EU-avgift 17 miljarder
U-hjälp 17 miljarder
Jordbruket 14 miljarder
Näringslivsstöd 3 miljarder
Flyktingar och invandrare 7 miljarder (se dock kommentaren ovan)
Övrigt 25 miljarder
Summa 723 miljarder
Kommuner och landsting spenderade sammanlagt 620 miljarder (varav dock 103 miljarder var bidrag från staten)