Tibet
Martin Nordfelt, Stockholm (30 mars 2001)
redneckraper[snabel-a]hotmail.com
Nedan följer ett antal frågor om Tibet från Martin Nordfeldt i Stockholm.
Varför uteblir omvärldens reaktioner på den kinesiska överhögheten i Tibet, trots ständiga rapporter om övergrepp på den mänskliga rättigheterna, och trots Dalai Lamas ständiga vädjan om internationell hjälp?
Det är nog fel att säga att omvärldens reaktioner uteblir, men det är riktigt att omvärldens reaktioner varit förhållandevis lama.
Kan det vara så enkelt att det inte innebär samma internationella goodwill att lösa konflikten med vapen, och därmed stöta sig med Kina, som att bomba exempelvis Balkan eller Irak?
Jugoslavien och Irak är betydligt mindre länder med betydligt mindre betydelse i internationell politik och ekonomi. Den bistra sanningen är att Kina genom sin storlek och sin militära makt kan få omvärlden att tala tyst om vad som händer. Och till och med få en annars till synes demokratisk politiker som Göran Persson att lovprisa Kinas stabilitet vid ett besök i Peking. Precis vad de kinesiska ledarna ville höra. Sveriges statsminister uttalar sitt indirekta gillande över den politik som utövar ett hänsynslöst förtryck mot det kinesiska likväl som mot det tibetanska folket. Så snart någon oppositionell höjer sin röst sätts förtrycksapparaten in för att garantera stabiliteten. Och detta får Göran Perssons gillande!
Uppfyller Tibet, bortsett från Kinas överhöghet, de kriterier man kan ställa på en stat för att erkänna dess suveränitet. Och är denna stat statsskick i så fall en demokrati?
Haken är naturligtvis att Kina har kontrollen över Tibet. Därmed kan vi inte heller ha en uppfattning om vilket statsskick Tibet skulle ha idag om landet inte kontrollerades av den kinesiska kommunistdiktaturen. Förvisso var inte Tibet en demokrati före kommunisternas maktövertagande 1950, men merparten av dagens demokratier var inte heller demokratiska 1950. Tibet var ett etniskt enhetligt område med över 95 procent av befolkningen tibetansk. Idag har massiv kinesisk invandring, styrd från Peking, påverkat befolkningsbalansen negativt. Men detta påverkar inte Tibets folkrättsliga ställning.
Är Tibetanerna verkligen det helt igenom fredsälskande lilla folk de framställs som i medierna, dvs: har de aldrig själva försökt utvidga sitt territorium på bekostnad av andra stater, eller på något annat sätt brutit mot internationell sed i olika konflikter?
Tibet har varit mycket präglade av den lamaistiska versionen av buddhismen, som innehåller starka pacifistiska inslag. Dock är det så, som redan den store kinesiske militärstrategen Sun Tsu förklarade före Kristi födelse, att ett land alltid har en armé, sin egen eller någon annans. Tibetanerna har under olika perioder varit utsatta för att mongoler eller han-kineser kontrollerat deras land, men i huvudsak har de kunnat kontrollera sina egna affärer. Efter 1950 har dock alla viktiga angelägenheter styrts från Peking. Tibetanerna har aldrig genomfört några expansiva militära operationer, men väl olika militära åtgärder för att driva ut dem som ansetts som inkräktare.
Vad är Sveriges, Kinas, USAs resp. FNs officiella inställning till konflikten?
Kina – och det gäller både den kommunistiska folkrepubliken och den demokratiska Republiken Kina på Taiwan, anser att Tibet är en historisk del av Kina. Taiwan har dock nyligen (mars-april 2001) tagit emot Dalai Lama på ett två veckor långt besök. Han fick då även tillfälle att träffa de politiska ledarna, men besöket framställdes officiellt som ett “religiöst besök”. Dalai Lama behandlades alltså inte som regerings- eller statschef, trots att han leder den tibetanska exilregeringen i Dharamsala i Indien. Kommunist-Kinas ledning i Peking har protesterat mot Taiwans förhållandevis välvilliga mottagande av Dalai Lama. Kommunist-Kina brukar regelmässigt protestera mot alla officiella kontakter med Dalai Lama från olika länder runt om i världen. Så även i Sverige. Sverige fungerade länge som rövslickare och vägrade att låta officiella företrädare för regeringen ha kontakt med Dalai Lama. Men Dalai Lama har trots det vid upprepade tillfällen besökt Sverige, för att hålla föreläsningar och för att propagera för Tibets sak. Vid Dalai Lamas senaste besök i Sverige kunde han dock ha ett sammanträffande med statsminister Göran Persson. Detta framställdes officiellt som ett privat besök och Persson gav sken av att han talade filosofi och religion med Dalai Lama, men man kan väl anta att även annat avhandlades. Det var måhända en liten kompensation för det famösa uttalandet av Persson i Peking, som nämndes ovan.
USA har officiellt erkänt Peking och hanterar den brännande frågan om Dalai Lama på ungefär samma sätt som Sverige. Han har träffat ledande företrädare för regeringen i Washington, men inte presidenten.
FN slutligen har ju Kommunist-Kina som medlemsland och agerar därefter. Den internationella juristkommissionen som arbetar under FNs beskydd har dock genomfört ytterst kritiska granskningar av Kommunist-Kinas övergrepp mot det tibetanska folket.