Kort författningsbakgrund om Taiwan!
Sandra, Eskilstuna (9 februari 2003)
gucci_brodin[snabel-a]teenagedirtbag.com
Republiken Kina omfattar i princip hela Kina, men efter kommunisternas maktövertagande på fastlandet 1949, återstår under regeringens kontroll endast provinsen Taiwan, de två öarna Quemoy och Matsu (delar av Fukien-provinsen), samt ögruppen Pescadorerna.
Republiken Kina förvaltar arvet från nationalisten Sun Yat-sen, nationalisten som blev Kinas förste president efter det kinesiska kejsardömets fall 1912. Suns politiska filosofi märks än idag i en del särpräglade inslag i Republiken Kinas (Taiwans) författning. Medan vi i västerlandet ofta med hänvisning till Charles-Louis de Secondat Montesquieus maktdelningslära bygger upp ett politiskt system med tre balanserande maktcentra har man i Republiken Kina inte mindre än fem oberoende maktcentra, yuan. Det är den lagstiftande (parlamentet), verkställande (presidenten och regeringen), dömande (högsta domstolen), examinerande (ansvarig för utnämning av höga statliga befattningar) och kontrollerande makten. Den sistnämnda kan snarast jämföras med Riksdagens konstitutionsutskott och Riksrevisionen, men de har en betydligt starkare ställning än så. Lagstiftande och kontrollerande yuan är bägge direkt folkvalda, medan de dömande och examinerande yuan utses av presidenten med kontrollerande yuans godkännande. Det verkställande yuan utses av presidenten med lagstiftande yuans godkännande.
Efter kommunisternas maktövertagande på det kinesiska fastlandet 1949 flydde en stor del av den administrativa eliten till Taiwan. Taiwan blev i praktiken ett “andra Kina”, där mycket av Kinas samlade intellektuella elit fanns. Med tiden förlorade administrationen sin demokratiska legitimitet, eftersom det var omöjligt att genomföra fria val i annat än i en (Taiwan) av Kinas 35 provinser. Den lagstiftande yuans medlemmar blev allt äldre och kunde inte nyväljas… Med början på 1980-talet anpassade sig Taiwan till de politiska realiteterna och den administrativa överbyggnad som byggde på att landet egentligen var hela Kina luckrades upp.
För varje val blev demokratin alltmer utvecklad och Republiken Kina är idag en fullödig demokrati, väl i klass med flertalet västerländska stater. Under större delen av efterkrigstiden har det gamla nationalistpartiet Kuomintang (Sun Yat-sens parti) dominerat Kinas politik. Presidenterna har kommit från Kuomintang i form av Chiang Kai-shek (avled 1975), dennes son Chiang Ching-kuo (avled 1988) och dennes efterträdare Lee Teng-hui. Vid presidentvalet (presidenten väljs direkt av folket) 2001 valdes för första gången en president som inte tillhör Kuomintang, nämligen Chen Shui-ban som kommer från Demokratiska Progressiva Partiet. Detta parti är också sedan valet 2000 det största i lagstiftande yuan.
I valen till lagstiftande yuan 2000 blev Demokratiska Progressiva Partiet största parti med 87 av 225 platser. Kuomintang fick 68 platser.