Sverige och Ryssland under 1800-talet

Under 1800-talet var det svenska samhället dominerat av konservatism och kungamakt. Men det blåste liberala vindar som skapade förändringar och förbättringar i samhället. Några exempel på förändringar under 1800-talet kommer jag att ta upp här. Det första är den nya regeringsformen 1809 som innebar en mer utpräglad maktdelning mellan kungen, regeringen, domstolar och riksdagen. Kungen förlorade under 1800-talet mer och mer makt till de folkvalda. Bakgrunden till den reformen är att Gustav IV Adolf störtades genom en statskupp. 

Andra reformer är folkskolestadgan 1824, skråväsendets avskaffande 1846, fattigvårdsförordningen 1847, ogifta kvinnor blir myndiga 1858, dissidenter får rätt att gå ur statskyrkan 1860, kommuner får en viss självstyrelse genom den nya kommunallagen 1862, näringsfrihet införs 1864 och kvinnor får ta studentexamen 1870. Representationsreformen 1866 innebar att Sverige övergick från en ståndsriksdag där de fyra grupperna adel, präster, borgare och bönder var representerade till en tvåkammarriksdag. Men samtidigt stärktes de konservativa 1888 då tullvännerna vann andrakammarvalet. 1830 startade Lars Johan Hierta Aftonbladet som kom att bli det ledande organet för liberalismen i Sverige. 

Sverige och Ryssland har historiskt sett varit fiender och rivaler på grund av aggressiv utrikespolitik. Men efter kriget mot Ryssland 1808-1809 ingicks1812 en överenskommelse länderna emellan om att inte attackera varandra samt att Sverige skulle avstå Finland i gengäld mot att Ryssland gav sitt stöd för Sveriges ockupation av Norge. 1814 tvingades Danmark byta Norge mot svenska Pommern (ett område som sedan kom att tillfalla Preussen). Samma år bildade Sverige och Norge en union och inom den unionen beslutades det om tullättnader år 1825.

Å ena sidan genomförde Sverige ett antal liberaliseringsreformer, men å andra sidan förde Sverige en protektionistisk politik med höga tullar samt påtvingade Norge en unionslösning. Andra tillbakagångar var förbudet mot ”samhällsfarlig” agitation, även kallad munkorgslagen, för att lindra de ökande spänningarna i det svenska samhället. Samtidigt är det viktigt att notera att Norge hade en ganska stor handlingsfrihet och fick bestämma över sina egna angelägenheter via egen regering och riksdag (stortinget). Dessutom var en stor fattigdomen utbredd i Sverige vilket fick sitt uttryck i utvandringen till Amerika som påbörjades på 1850-talet och som fick sin höjdpunkt på 1880-talet. 

Rysslands 1800-tal kännetecknades av två krig; Napoleonkriget och Krimkriget (Kriget mellan Ryssland och Turkiet). Vissa liberaliseringar påbörjades såsom avskaffandet av livegenskapen 1861, utfärdad av tsar Alexander II. Den reformen gjorde att bönderna blev fria. Till skillnad från Sveriges många fria, men fattiga, bönder var bönder i Ryssland under första halvan 1800-talet livegna. De kunde köpas och säljas av godsägare till skillnad från de svenska torparna, backstugusittarna, statarna m.fl. som var mer fast vid ett visst jordområde. Industrialiseringen påbörjades på 1880-1890-talet. Men totalt sett betraktas Ryssland vara reaktionens främsta fäste under 1800-talet. Mer liberala och frihetliga idéer fick inget större fäste i landet. Anledningen antas vara dels det geografiska läget där det tar längre tid för nya kulturella idéer att komma fram än till länder inom Västeuropa och dels på grund av att Ryssland tillhörde den grekisk-ortodoxa kyrkans område samt att landet påverkats av den långa period under medeltiden då Ryssland kontrollerades av mongolerna. 

Till skillnad från i Sverige fick terrorn ett större fäste i Ryssland. Alexander II mördades och motsättningarna blev allt allvarligare. För Sverige blev också 1800-talet en lång fredsperiod efter 1809 medan Ryssland var mer utsatt för krig under samma tidsperiod. 

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert