Varför slog 70-tals krisen så hårt mot just Sverige?
Carl Rutgerson, Göteborg (7 november1999)
carl.rutgerson[snabel-a]swipnet.se
Vi antar att Du syftar på det som hände 1976 – alltså över tjugo år sedan. Då hamnade Sverige i en ganska djup ekonomisk kris, eftersom den så kallade överbryggningspolitiken inte hade lyckats med just överbryggningen. Hela Västvärlden drabbades av de kraftigt höjda oljepriserna 1973. En rad industrigrenar drabbades hårt av sjunkande efterfrågan. Eftersom oljekonsumtionen gick ner drastiskt upphörde all efterfrågan på oljetankers och Sverige var vid den tiden världens näst största varvsnation. Sverige lyckades undvika krisen 1973 genom ett omfattande generellt statligt stöd till lageruppbyggnad inom industrin samt direkt finansiellt stöd till industribranscher som drabbades av kraftiga fall i efterfrågan. Det gällde till exempel skeppsvarven och stålindustrin.
Genom stödet till dessa industrier kunde sysselsättningen upprätthållas, men kostnaderna var ohållbara i längden, eftersom inget vettigt producerades. Fartygen som byggdes vid varven visade sig till slut vara mindre värda än det stål som användes för att bygga dem…
Självklart kunde man inte fortsätta med denna lageruppbyggnad och förlustverksamhet särskilt länge. De privatägda företag som var inblandade gick i konkurs eller togs över av staten – det gällde alla stora skeppsbyggnadsvarv och både Domnarvets och Oxelösunds järnverk, som togs över av nybildade Svenskt Stål AB, som finansierades med statliga pengar. Regeringarna försökte länge hålla skenet uppe.
En försvårande omständighet var att krisen blev akut just i samband med regeringsskiftet 1976. Just som den första borgerliga regeringen på 34 år skulle tillträda höll en rad hörnstenar i svensk verkstadsindustri med tiotusentals anställda på att gå i konkurs. Den nya borgerliga regeringen hoppades i det längsta att det skulle gå att rädda situationen genom att ösa in mer pengar via industriministern Nils G. Åslings så kallade akutmottagning. Man ville inte gå till eftervärlden som den regering som fick se arbetslösheten öka okontrollerat. Det lyckades naturligtvis inte att hålla företag som gjorde jätteförluster vid liv, vilket ledde till att krisen när den väl kom blev värre i Sverige än i andra länder. Den stora betydelsen som varvs- och stålindustrierna hade i Sverige spädde på problemen, liksom det förhållandet att Sverige var mer oljeberoende än de flesta andra länder som drabbades av oljekrisen – vi hade i Sverige nämligen i stor utsträckning avvecklat kolet som energikälla, och kol som inte alls berördes av oljekrisen var fortfarande en viktig energikälla i de flesta andra industriländerna.
Krisen blev värre i Sverige, men den kom å andra sidan flera år senare, det vill säga lagom till att de andra länderna börjat hämta sig.