Jag skall skriva ett arbete om varför svenska företag flyttar utomlands & därmed lyder frågan Varför?
Amelie, Stockholm (13 januari 2000)
aekenstam[snabel-a]hotmail.com
Skälen till att svenska företag flyttar utomlands varierar. Vi kan ge några exempel på motiv som anförts (eller varit underförstådda):
När Pharmacia slogs samman med det amerikanska läkemedelsbolaget Upjohn hamnade huvudkontoret först i London. Det var snarast en ansträngning att finna en neutral plats. London uppfattades då som kommunikationsmässigt lämpligt, samtidigt som det är ett av tre centra för världens aktiehandel (de andra är New York och Tokyo). Idag har huvudkontoret flyttats till New Jersey.
När Asea slogs samman med schweiziska Brown Boveri till ABB hamnade huvudkontoret i Schweiz. Officiellt hänvisades till att Schweiz låg mer centralt än Sverige, men de facto torde nog skälet ha varit att Sverige hade en lagstiftning som hade tvingat bolaget att ge upp sin verksamhet i Sydafrika. Nu kunde verksamheten behållas, eftersom den svenska sydafrikalagen naturligtvis inte kunde tillämpas på ett schweiziskt företag. Både ABB och sydafrikanerna tjänade ju på detta.
När svetsutrustningsföretaget ESAB blev uppköpt flyttades huvudkontoret till Storbritannien. ESAB hade redan innan uppköpet 97 procent av sin försäljning utanför Sverige. Det kan mot den bakgrunden förefalla naturligt att lägga huvudkontoret närmare marknaden.
När Stora i Falun slogs samman med det finska företaget EnsoGutzeit till StoraEnso hamnade huvudkontoret i Helsingfors. Anledningen var främst en för utländskt aktieägande ofördelaktig finsk skattelagstiftning. Finska aktieinvesteringar i utlandet missgynnas jämfört med investeringar i Finland, medan svenskars investeringar i utlandet inte är diskriminerade på samma sätt.
Bakgrunden var densamma till att MeritNordbanken la sitt legala huvudkontor i Helsingfors. Nu har man emellertid kommit på att Stockholm är så pass mycket viktigare som finansiellt centrum jämfört med Helsingfors att man trots nackdelarna flyttar huvudkontoret från Helsingfors till Stockholm.
När Astra och Zeneca slogs samman hamnade huvudkontoret i London. Man behöver nog inte tvivla på att bidragande till att företaget hamnade i London var den politiska kritiken – främst från Margareta Winberg – mot lönesättningen för Astras chefer. På goda grunder tycker sig företagsledningen i Astra ha gjort stora insatser för Sverige och gillar inte att politiker – som förvisso inte gjort stora insatser för Sverige – tar sig ton mot lönesättningen, som borde vara en fråga mellan aktieägarna och cheferna.
När Ikea flyttade huvudkontoret till Danmark, Schweiz och Nederländerna så hänvisade ägaren, Ingvar Kamprad, till de ofördelaktiga svenska skattelagarna för familjeägda företag. Samma var fallet när Tetra Pak (nu Tetra Laval) flyttade från Lund till Lausanne i Schweiz.
Företag i finansbranschen placerar företrädesvis sina huvudkontor i länder som Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Irland. Då är det skatteskäl som är avgörande. I några fall hamnar huvudkontoret i Storbritannien och då är det tillgången till den stora finansmarknaden som avgör.
Några nystartade IT-företag, bland annat Johan Staël von Holsteins omtalade Icon, har flyttat huvudkontoren till Amsterdam eftersom de räknar med att det går lättare att få tag på kompetent arbetskraft där. Staêl von Holstein är dessutom utomordentligt missnöjd med det svenska företagsklimatet. Detta i motsats till Framtidsfabrikens Jonas Birgersson som gett sig ikast med att lura skattebetalarna att satsa 60 miljarder kronor på ett “bredbandsnät” som marknaden skulle ordna för en bråkdel av kostnaden om staten höll fingrarna borta. Vi hoppas att Birgersson flyttar snart han också, till Yttre Mongoliet eller så. Om han flyttar på grund av att förutsättningarna för socialistiska jätteprojekt blir dåliga kanske nämligen alla de andra företagen flyttar tillbaka…