Vad stod SDS (Students for a Democratic Society) för? Vad gjorde de? Finns det något liknande kvar idag?
Johan Björkman, Göteborg (21 november 2002)
nr17[snabel-a]muf.se
Students for a Democratic Society (SDS), grundades redan 1959 (som en ungdomsorganisation till en gammal socialistisk bildningsorganisation), men fick sin glanstid under senare delen av 1960-talet. SDS manifest skrevs till större delen av Tom Hayden, som senare gifte sig med skådespelerskan Jane Fonda. Hayden var 22 år gammal när han skrev manifestet, som angrepp USA för att landet inte strävade efter fred och inte lösta landets egna sociala problem. SDS trodde att ökat politiskt deltagande, framförallt från studenter – istället för den politiska eliten, skulle lösa all världens problem.
Från 1965 blev SDS allt radikalare, framförallt när det gällde att protestera mot USAs stöd till den spirande demokratin i Vietnam, som hotades av den kommunistiska diktaturen i Hanoi. Det som från början varit en icke-våldsrörelse blev snart en ganska våldsinriktad organisation med ockupationer och våldsamma demonstrationer på programmet.
På basen av SDS byggdes hela den vänsterradikala rörelsen upp i USA, det som kallades “den nya vänstern”, men som i själva verket var den gamla vänstern i nya kläder. Aktivisternas föräldrar hade ofta varit medlemmar i kommunistiska rörelser på 1930-talet.
SDS kombinerade en i vissa stycken motiverad kritik mot brister i utbildningssystemet med radikal kritik mot det “militärindustriella komplexet” och mot den allmänna värnplikten. Den allmänna värnplikten avskaffades sedermera signifikativt nog av SDS fiende nummer 1, Richard Nixon.
SDS blev också någon slags föregångare till hippierörelsen och drogkulturen under mottot “Make Love–Not War!” Under 1968 började SDS gå till attack mot det demokratiska samhället. Främst i samband med våldsamma demonstrationer mot det demokratiska partikonventet i Chicago. Men Tom Hayden skulle själv med tiden bli ledamot av Kaliforniens lagstiftande församling (mellan 1982-1999 satt han för Demokraterna).
Sekterismen växte omkring 1970 och SDS splittrades i olika alltmer radikala falanger som hyllade Mao Tse-tung, Che Guevara och andra kommunistiska gangsters. Längst gick fraktionen “the Weathermen” (uppkallade efter en populär sång), som gick under jorden för att ägna sig åt socialistisk terroristisk verksamhet.
Redan i mitten av 1970-talet hade SDS kluvits i så många smådelar att det knappast fanns något kvar av organisationen. En av de delar som överlevde gjorde det under namnet US Labor Party med den gamle SDS-aktivisten Lyndon La Rouche som ledare. Rester av denna fraktion finns i Sverige under namnet “Europeiska Arbetarpartiet”, en av de märkligare politiska sekterna i vårt land, som i riksdagsvalet 2002 fick 163 röster.