Jag har fått i uppgift att studera och analysera den pågående strukturomvandlingen (övergången från industri- till elektroniksamhälle med globalt näringsliv) i belysning av följande kontroversiella frågor:
Ramavtalsprincipen mellan SAF och LO enl. Saltsjöbadsavtalet
Arbetstidslagen med 8 h arbetsdag och överreglering
Lagen om anställningsSkydd
Fackets ställning och betydelse i framtiden
Det vore tacksamt om ni kunde berätta eller skicka information angående dessa punkter.
Björn Nilsson, Nacka (16 december 1999)
wallnalle[snabel-a]hotmail.com
Strukturomvandlingen innebär bland annat att de företagsstrukturer som var vanliga när den gamla tidens arbetslagstiftning och relationer mellan fackförbund och arbetsgivare byggdes upp förändras i grunden.
Ta arbetstidslagstiftningen till exempel. Idag har de flesta arbetstider som avviker från de lagstiftade 40 maximala timmarna. 38-39 timmar är ganska vanligt på arbetsmarknaden. Någon extra semesterdag likaså. Men många arbetar också långt mer – och mer än den tid som ryms inom maximal övertid. I till exempel många moderna elektronikföretag skulle en strikt tillämpning av arbetstidslagstiftningen uppfattas som en otillbörlig inblandning i förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare. Fackets ställning blir också allt svagare. Facket är ju en organisation som passar utmärkt för att tillvarata intressena hos människor som har identiska arbetsuppgifter och arbetsförhållanden vid ett löpande band. Men det finns ju knappt några löpande band kvar (några få inom bilindustrin bara). Arbetsgivarna kräver istället i moderna och expansiva företag indviduell tankeförmåga, självständigt ansvar och tekniska kunskaper. Sådant kan man inte hantera inom de traditionella fackförbunds-arbetsgivar-relationerna. Tvärtom är det ytterst individuella förhållanden som inte kan kollektiviseras. Inom de moderna högteknologiska företagen har facket följdriktigt en mycket svag ställning, medan det ännu håller sin ställning inom de traditionella näringarna – för att inte tala om den offentliga sektorn, där arbetsgivarna är oförmögna att ge det individuella erkännande för bra prestationer som är själva motorn inom det privata näringslivet. Genom detta strukturella fenomen kan facket faktiskt till och med få ökad roll inom den offentliga sektorn, där urvalet av arbetande blir alltmer negativt och där det gammaldags facket därmed faktiskt kan rädda en del av sin “marknad”.
Lagen om anställningsskydd håller av liknande skäl på att bli föråldrad och oanvändbar. Ett företag kan inte – vid driftsinskränkningar – säga upp de tekniker som är de enda som kan det som är företagets själ. Då blir det total nedläggning istället för driftsinskränkning. Facker är medvetet om detta och godkänner därför regelmässigt alla möjliga avvikelser från turordninsreglerna. Men de här godkännande, som är helt i överensstämmelse med den gällande lagstiftningen, blir aldrig aktuella i riktiga småföretag med några få anställda. Där finns det ingen fackförening och det finns därmed ingen som kan bevilja undantag. I det avseendet måste det självklart komma en ändring till stånd, så att man inte slår ihjäl företag med livskraft på grund av stelbenta anställningsskyddsregler.
En annan utvecklingstrend som gör lagen om anställningsskydd obsolet är att mycket av det som för skedde i jättelika storföretag idag sker i samarbete mellan nätverk av företag. Städare, bevakningspersonal och lunchserveringspersonal är idag nästan aldrig anställda av storföretagen utan av specialiserade företag som erbjuder just de yjänsterna. I till exempel den grafiska branschen finns det inte stora heltäckande tryckerier som gör allt utan sättningsföretag, reproföretag, layoutföretag, tryckerier, binderier, distributörer etc, företag som var för sig svarar för en liten del av kedjan. Om man vill göra sig av med en person i den kedjan säger man inte upp någon anställd, man säger upp avtalet med ett företag. Lagen om anställningsskydd blir helt enkelt otillämpbar eftersom den förutsätter att företagen är stora.