Jag skulle vilja veta lite om konflikten i Spanien, mellan ETA och den spanska regeringen, om Baskien
Nora Sjöberg (16 september 2000)
nora.sjoberg[snabel-a]swipnet.se
Baskerna är ett folk som språkligt avviker från resten av Europa. Baskiska är inte ett indoeuropeiskt språk (som svenska, tyska, italienska, polska, engelska…). Det finns ungefär 1 miljon människor i Baskien som talar baskiska. Men det finns hela 2,5 miljoner som räknar sig som basker. De flesta bor i Spanien, men några (12-13 procent) finns också i Frankrike. Under de senaste 500 åren har det inte funnits något självständigt Baskien. Tidigare har det under kortare tider funnits baskiska statsbildningar.
Under general Francisco Francos tid som Spaniens statschef pressades baskerna tillbaka. Och under den tiden växte en motståndsrörelse fram, bland annat terroristorganisationen ETA. ETA är en förkortning för EUZKADI TA AZKATASUNA (baskiska för “Baskiska Hemlandet och Friheten”). ETA använder våld för att uppnå sitt mål, en självständig baskisk stat. ETA är en utpräglat nationalistisk organisation, det som av så många i det svenska etablissemanget anses vara så fult om det gäller Sverige. Skillnaden är att det för ETAs vidkommande gäller Baskien, där de baskisk-talande utgör en minoritet av befolkningen.
ETA växte fram ur det baskiska nationalistpartiet (Partido Nacionalista Vasco; PNV) som grundades 1894. Under Franco-tiden var partiet förbjudet, men hade då sitt högkvarter i Paris. 1959 bröt sig några ungdomar ut ur PNV. De hade fått nog av fredliga metoder och bildade ETA. ETA blev på bara några få år en marxistisk organisation, som kämpade för revolutionär socialism i Baskien. 1966 – sju år efter ETAs grundande – delades organisationen i en traditionellt nationalistisk del och en marxistisk-leninistisk del. Den senare tillgrep från 1968 mord som ett led i kampen. Franco-regimen besvarade morden med en hård kampanj för att krossa ETA och 1970 hade detta i stort sett lyckats, genom att de ledande aktivisterna dömdes vid rättegångar i staden Burgos.
Efter Francos död 1975 infördes demokrati i Spanien och Baskien fick autonomi. Det besvarades med fler våldsdåd och mord från ETAs sida. Efter några år med demokrati och autonomi för Baskien var antalet politiskt motiverade mord och andra våldsdåd tio gånger så högt som under Franco-tiden. Många av offren var höga spanska militärer och politiker. Mest känd var premiärministern Luis Carrero Blanco som mördades 1973, redan innan Francos död.
ETA finansierade sin verksamhet på klassiskt kommunistiskt manér genom bankrån och kidnappningar och “revolutionära skatter” – dvs “beskydd” som erbjöds affärsidkare och andra företagare.
Stödet för ETA krympte successivt under 1980-talet, samtidigt som de spanska myndigheterna lyckades gripa flertalet av de ledande terroristerna. Under senare delen av 1990-talet har våldsdåden dock tagits upp igen och flera ledande (demokratiskt valda) politiker i området har mördats. Morden har föranlett massiva protester från lokalbefolkningen, men terroristerna har inte låtit sig beröras av detta, utan terrorkampanjen har fortsatt. Man uppskattar att ETAs våldsdåd har kostat ungefär 800 människor livet. Bara under perioden 4 juni-21 september 2000 har 13 personer dödats vid nio olika mordattentat. Många av de dödade har varit politiker i modertarenas motsvarighet, Partido Popular (Spaniens regeringsparti), men det finns också en socialistisk politiker bland de mördade.
I de fria valen får de partier som står ETA närmast 15-20 procent av rösterna. Det gäller i första hand partiet Heri Batasuna (Euskal Herritarrok), som sedan 1986 kan arbeta legalt inom det spanska parlamentariska systemet.