Vad var största orsakerna till Sovjets fall 1991?
Joanna Åström, Närpes (6 oktober 2000)
jaastrom[snabel-a]mose.narpes.fi
Enligt vår uppfattning fanns två avgörande faktorer för Sovjetunionens fall, en primär och en sekundär.
Den primära faktorn var förorsakad av den kommunistiska ideologins underlägsna ekonomiska prestanda jämfört med det på kapitalism och marknadsekonomi baserade ekonomiska systemet. Endast ett system som bygger på marknadsekonomi kan rätt tillvarata människornas kreativitet och anpassa samhällets produktionsmöjligheter till människornas behov. På det sättet skapas en dynamisk ekonomisk utveckling och därmed en rimlig levnadsstandard för de breda folklagren. Sovjetunionen satsade en allt större del av sina begränsade ekonomiska resurser på den militärapparat som var nödvändig för att kuva den egna befolkningen och befolkningen i de länder som gjorts till kolonier.
Så länge den demokratiska världen lät denna satsning fortgå – och kanske till och med belönade den – kunde Sovjetunionen stärka sin maktposition och därmed fördröja det av ekonomiska skäl oundvikliga fallet. Men när Ronald Reagan och Margaret Thatcher beslöt att Väst konsekvent skulle satsa på att möta det sovjetiska militära hotet med adekvata militära resurser föll det ekonomiska korthuset i Sovjetunionen ihop på ett par år. För att möta en uppgång av Västs militära satsning från 5 till 7 procent skulle Sovjetunionen behöva öka militärens andel av resurserna från 30 till 45 procent. Till och med de kommunistiska ledarna insåg att detta var svårt att genomföra i praktiken.
Den primära faktorn bakom Sovjetunionens fall var alltså det underlägsna ekonomiska systemet och att ledarna i Väst beslöt att för första gången syna detta kort.
Den sekundära faktorn var att ledarna i Sovjetunionen – främst Michail Gorbatjov – insåg att den västerländska synen var korrekt. Genom ett ännu hårdare förtryck, genom en hårdare isolering från Väst och genom en ännu skevare satsning på militären hade det troligen varit möjligt att med ytterligare några år uppskjuta det oundvikliga fallet för kommunismen. Gorbatjovs styrka var att han insåg att detta fall skulle inträffa förr eller senare oavsett vad som gjordes i ett kort perspektiv. Han lättade därför på förtrycket och avstod från att pressa ur ännu mer för militära utgifter av det redan hårt drabbade sovjetiska folket.