Vad var det Sovjet ville åstadkomma med kalla kriget?? Vad var Sovjets största mål med kriget?!
Manoz, Malmö (16 maj 2001)
mag_nr1[snabel-a]hotmail.com
Sovjet – inledningsvis under ledning av Josef Stalin – försökte genom det Kalla Kriget skapa förutsättningar för sina allierade inom de demokratiska staterna att underminera samhället och med sovjetisk hjälp med våld ta över makten.
I samband med Andra världskrigets slut marscherade sovjetiska trupper in i tidigare av Tyskland ockuperade områden. Så gjorde även amerikanska och brittiska trupper i andra av Tyskland ockuperade länder. Skillnaden var att de amerikanska och brittiska trupperna inom kort gav plats för ett demokratiskt styre genom folkets egna valda företrädare, medan de sovjetiska trupperna hade en helt annan målsättning. De skulle skapa förutsättningar för lokala kommunister att ta makten. I land efter land – som ockuperats av Sovjetunionen – arrangerades också “val” under sovjetisk kontroll. Det var inte fritt för den som ville att kandidera och det var inte fritt att propagera för den kandidat som hade fel åsikter. Och när rösterna skulle räknas var de sovjetiska ockupationstrupperna inblandade. På det sättet tog kommunister makten i Polen, Ungern, Bulgarien och Rumänien. Och i Tjeckoslovakien genomfördes några år senare (1948) en regelrätt statskupp, där kommunisterna, stödda på den sovjetiska ockupationsmakten, tog över kontrollen av regeringen.
Den politik som Sovjet förde under de sista åren av 1940-talet ledde först några år senare till ett medvetet organiserat motstånd från Västs sida. Men när det motståndet väl organiserats stöddes de demokratiska krafterna i de länder som hotades av kommunistisk underminerande verksamhet. Dock var stödet till de demokratiska krafterna i de redan kommunistkontrollerade länderna begränsat, och inget land lyckades under de första decennierna befria sig från kommunismen. Begränsningen av Västs insatser märktes särskilt tydligt under upproren mot kommunisterna i Östtyskland 1953 och Polen och Ungern 1956. Väst var inte berett att satsa fullt ut på att krossa diktaturen.
Sovjets klart uttalade mål var att först konsolidera sin maktposition i de länder som ockuperats efter Andra världskrigets slut, samt därefter att ytterligare utnyttja de tillfällen som gavs att skaffa kontroll över fler länder (till exempel Kuba 1959). I förlängningen var målet världsherravälde.
Inlägget kompletterades med följande brev till Contra:
Tack för översikten om det Kalla Kriget, men där fattas enligt min uppfattning den stora strategiska bilden och Lenins och Stalins skiftande planer på krig.
1. Redan 1918 träffades ett hemligt avtal mellan den tyske kommunistledaren Karl Liebknecht och Moskva att Röda Armén skulle marschera mot Berlin till stöd för ett kommunistiskt uppror där.
2. Komintern lät publicera instruktionsböcker för väpnat uppror på 1920-talet (Lange: Vägen till seger och Neuberg, Väpnat uppror).
3. Sovjet stödde nationalsocialismen. Den berömde sinologen Karl Wittfogel, fd, kommunist, vittnade inför USA:s kongress på 1950-talet om att den övergripande planen var att Hitler måste komma till makten i Tyskland. Han skulle sedan starta ett krig som skulle leda till sovjetiskt maktövertagande i Väst-europa. Detta hade han förstått vid diskussioner med Kominternledare under sin tid i Moskva.
4. Stalin hoppades att hans pakt med Hitler skulle leda till revolution och att sedan Sovjetarmén skulle komma till undsättning, när de “imperialistiska” makterna tröttat ut sig i ett långt krig. Stalin var mycket besviken över Hitlers snabba framgångar i väst 1940-1941. När de kapitalistiska makterna kollapsade efter ett långt krig, skulle annars Stalin ta över. Han hoppades på samma modell som 1914-18.
5. Efter seger i Korea 1950 planerade Stalin att överfalla Jugoslavien. Efter framgång där var tanken att marschera vidare mot Västeuropa. Sovjet
hade då stridsvagnar och pansarfordon för 250 dåtida divisioner. Samtidigt byggdes Sovjetarmén upp från 2,8 miljoner man till 6 miljoner. Vi måste vänta på de fullständiga uppgifterna ur de sovjetiska arkiven. Stalin hade också givit order om att man skulle påskynda arbetet med att tillverka atombomber. Han hade 1952 inte atomvapen, därför måste han först ha dessa innan han kunde angripa Västeuropa och bli den störste tsaren av alla.
Som tur var stod amerikanska armén, Strategic Air Command och USA:s atomvapen i vägen för Stalins planer, som inte kunde förverkligas på grund av hans död 1953. Men det betydde inte att Sovjet gav upp planerna på krig. Nyligen avslöjades
ett dokument från 1964, som visade att Warszawapakten hade planer på att kunna nå Lyon i Frankrike på nio dagar. I planerna ingick massiv användning av taktiska kärnvapen i Europas mitt.
Om Stalins order om angrepp i Korea och jugoslaviska planer se William T. Lee, The Korean War Was Stalin’s Show (1999).
Bertil Häggman