Kan jag få en kortfattad sammanfattning av Sovjetunionens historia från Stalins död och fram till fallet?
Linnéa Klockljung, Sala (3 november 2000)
linnea_ljung[snabel-a]hotmail.com
De första åren efter Stalins död använde de nya ledarna till att konsolidera sin maktställning. De använde en delvis ny teknik för att bli av med konkurrenterna om makten. De avrättades inte i Ljubjankas källare utan skickades till Sibirien som kraftverkschefer.
Under 1956 ansåg sig Nikita Chrusjtjov redo att gå till frontalangrepp mot Stalin och vid sitt hemliga tal på partikongressen avslöjade han Stalins oerhörda brott. Men det var alltså ett hemligt tal, som aldrig släpptes till allmänheten. Det var dock fråga om en viss uppluckring av den hårda diktaturen, tövädret. Samma år skickade Chrusjtjov sovjetiska stridsvagnar för att krossa frihetssträvandena i Ungern och han konsoliderade på det viset den av Stalin uppbyggda maktpositionen i Östeuropa.
Chrusjtjovs stora projekt var uppodling av områden i Centralasien samt försöken att komma fatt USA på kärnvapenområdet. Nyodlingsprojekten är idag en av världens största miljökatastrofer med saltöken istället för det som en gång var Aralsjön.
Chrusjtjov förde en egensinnig politik och var i många stycken okonventionell. De ideologiska kommunisterna störtade honom därför 1964. Politiken fördes därmed åter in i en mer teknokratisk och renlärigt ideologisk bana under Leonid Brezjnev. Tövädret försvann och den framväxande oppositionen klämdes åt. Samtidigt slog man på alla sätt vakt om Sovjetunionens militära maktposition genom invasion av Tjeckoslovakien (1968) och militärt stöd till vänligt sinnade regimer och gerillalrörelser runt om i världen. Invasionen av Afghanistan blev dock något av en vändpunkt. Afghanerna fortsatte kampen mot den kommunistiska regim som Sovjet installerat i huvudstaden Kabul, även sedan Sovjet skickat egna trupper till Afghanistan. Under de sista åren vid makten var Brezjnev senil och statens angelägenheter sköttes av dem som var rädda för alla förändringar. Efter Brezjnevs död 1982 blev först Jurij Andropov (tidigare chef för hemliga polisen KGB) och senare Konstantin Tjernenko ledare. Bägge avled på sin post.
1985 tillträdde Michail Gorbatjov som generalsekreterare i Sovjetunionens Kommunistiska Parti och senare president. Han insåg, till skillnad från sina närmaste företrädare, att Sovjetunionen var allvarligt försvagat på grund av det rigida ekonomiska systemet och en framväxande demokratisk rörelse som ifrågasatte kommunistpartiets ställning. Viktigare var att Sovjets militära ställning, som byggt på en hänsynslös prioritering av militärens behov, blev allt svagare sedan USAs president Ronald Reagan beslutat sig för att “rusta ihjäl” Sovjetunionen. USA var militärt svagare än Sovjetunionen, men ekonomin var oerhört mycket starkare. Genom en marginell ökning av satsningen på militära resurser från USAs sida hamnade Gorbatjov i situationen att han kunde välja mellan att fortsätta rustningarna och hålla jämna steg med USA, kombinerat med en alltmer sjunkande levnadsstandard, jag kanske ren svält, eller att söka hitta en öppning för reformer i Sovjetunionen. Gorbatjov valde den senare vägen och reformerna ledde med nödvändighet till kommunismens sammanbrott och Sovjetunionens upplösning.