Jag skulle bli jätteglad om ni kunde svara på var socialdemokraterna står i invandrarfrågan. Jag tycker allt man hör och läser är så inlindat och att de aldrig säger rätt ut vad de menar. Hur tänker sossarna lösa den höga arbetslösheten hos invandrare? Tycker de att det är okej att låta vem som helst flytta till Sverige, eller vill de hellre utvisa folk.
Karin Persson (8 november 1999)
karin.pehrson[snabel-a]vrg.se
Det hedrar Dig att Du vänder Dig till Contra och inte socialdemokraterna för att få veta vad sossarna egentligen tycker. När det gäller invandrare är det viktigt att vända sig till någon utomstående eftersom åsikterna är mer än flummiga och sossarnas intressen splittrade.
Låt oss först se på de rena röstmaximeringsintressena: Sossarnas “breda lager” är ytterst skeptiska till den “verbala” invandringspolitiken och det var många sossar som gick över till Ny Demokrati vid valet 1991, just på grund av Ny Demokratis engagemang i invandringsfrågan. LO, som styr mycket av sossarnas politik, har ända sedan början av 1970-talet drivit en politik som syftat till att begränsa invandringen och arbetskraftsinvandring är i dag i praktiken omöjlig. Det måste till andra skäl för att komma igenom nålsögat till Sverige. Ett viktigt skäl till LOs skepsis till arbetskraftsinvandring var dennas negativa inverkan på löneutvecklingen. Ett stort inflöde av invandrande arbetskraft (som var fallet på 1950- och 1960-talen) leder till pressade löner främst i de verksamheter som organiseras av LO. Alltså ville LO få stopp på invandringen, beställde ett sådant stopp och fick det verkställt av regeringen. Dock talade partiet hela tiden med kluven tunga. Man ville ju slå vakt om invandrarnas rättigheter och låtsades aldrig om att invandrarna i första hand tog låglönejobben i Sverige. Utformningen av stoppet var därför ett krav att invandrare på arbetsgivarens bekostnad skulle få ett halvårs heltidsutbildning i svenska språket. Naturligtvis skulle det vara fritt fram att efter den utbildningen gå över till en annan arbetsgivare… Arbetsgivarna erbjöds alltså att betala ett halvårs lön till en person som de inte kunde vara säkra på skulle arbeta en enda dag. Det var inte underligt att inga arbetsgivare längre ville anställa invandrare (sedan har den här bisarra lagregeln avskaffats, men först sedan man på annat sätt stoppat arbetskraftsinvandringen).
Å andra sidan har sossarna gärna sett en invandring av personer som skulle kunna förbättra deras väljarunderlag. Det visade sig vid sociologiska studier att andelen “medelklassväljare” ökade kontinuerligt i den svenska befolkningen. Även LO-medlemmar som fått skapliga löner tenderade att i ökad utsträckning rösta borgerligt. Alltså måste man hitta en metod att fylla på sosseröster när det naturliga underlaget sjönk. En sådan metod var att öppna portarna för “flyktingar” som kunde förväntas vara socialister, till exempel personer från Chile, Uruguay med flera länder i Sydamerika. Samtidigt blev det tvärstopp för flyktingar från Östeuropa, eftersom de inte ansågs ha några skyddsbehov i Sverige (flyktingar skickades från 1970-talet konsekvent tillbaka till alla östländer utom Sovjetunionen) – östflyktingarna som handfast hade lärt sig vad socialism var kunde nämligen förväntas rösta borgerligt.
I och med att Ny Demokrati kom in i riksdagen skruvades invandringspolitiken åt ytterligare ett par snäpp – men inte arbetskraftsinvandringen, för den var stoppad sedan tidigare. Det var socialdemokraterna och moderaterna som i förening genomförde Ny Demokratis invandringspolitiska program. 1998 kunde man visa att det bara var en eller två av Ny Demokratis över tjugo åtgärdsförslag som var genomförda av den socialdemokratiska regeringen. Ny Demokratis dåvarande ledare Per-Anders Gustafsson förklarade också att det inte fanns någon anledning för Ny Demokrati att agitera i invandrarfrågan 1998 eftersom partiets program redan var genomfört.
Vad som hände var åtgärder som gjorde det svårare att fuska sig in i Sverige och hårdare tag mot de invandrare som begick brott i Sverige. Dessutom justerades reglerna så att flyktingar från till exempel Bosnien inte fick permanent uppehållstillstånd utan temporärt sådant. Många har ju nu kunnat återvända efter det krigets slut.
Sossarna har alltså hela tiden talat med kluven tunga. Man ger sken av att vara för “integration” och “invandring”, men all praktisk politik har visat att man gått emot de åtgärder som skulle möjliggöra en sådan politik i praktiken.
Vad gäller åtgärder för att minska arbetslösheten hos invandrare finns en del speciella bidrag, som dock knappast fungerat i praktiken. Nu ska personer med “invandrarbakgrund” (vilket inkluderar både kungen och kronprinsessan Victoria, eftersom bägge har mammor som är/var födda i Tyskland) få bidrag på mer generösa villkor än svenskar. I praktiken har detta inte fungerat för att sänka arbetslösheten. Vad som HAR fungerat är en allmänt ökad efterfrågan på arbetskraft, i orter som Anderstorp och Gnosjö har alla invandrare sedan länge fått jobb, medan invandrare i i en stadsdel som Rosengård i Malmö till 60 procent kan leva på bidrag. Utan att några egentliga åtgärder vidtas.