Jag vill veta hur Slobodan Milosevic växte upp. Jag vill även veta någonting om hans utbildning, samt hans politiska bakgrund. Jag vill också veta något om hans familj. Till sist vill jag veta lite om Milosevics politiska ledarkunskaper.
Pierre Åsman (19 maj 1999)
DruHill_82[snabel-a]hotmail.com
Slobodan (”Slobo”) Milosevic har haft en ganska tragisk uppväxt. Han föddes den 20 augusti 1941 i staden Pozarevac, cirka 5 mil öster om Belgrad. Hans far var ortodox präst och hans mor var en puritansk kommunistisk skollärarinna. Fadern lämnade familjen kort tid efter Andra världskirgets slut, när Slobo fortfarande var en liten pojke. Fadern begick sedan självmord, 1962. Mamman begick självmord tio år senare.
När Slobo gick i gymnasiet var han en enstöring med få vänner. Han anslöt sig till Kommunistpartiet som 18-åring. Efter gymnasiet studerade han juridik vid universitetet i Belgrad. Efter examen arbetade han vid ett statligt gasutvinningsföretag och sedan som chef för Beobanka, en av Jugoslaviens större banker. Som chef för Beobanka reste han ofta till bankvärldens centrum i New York och Slobo talar därför i motsats till många andra ledare i de forna kommunistländerna hyfsad engelska.
Slobo blev chef för Belgrad-avdelningen av kommunistpartiet 1978 och den posten ledde till att han blev heltidspolitiker. Hans mentor inom kommunistpartiet var ordförande för det serbiska kommunistpartiet och Slobo visade framfötterna som maktmänniska genom att manövrera ut sin välgörare och ta över posten som chef för Serbiens kommunistparti 1987. Det ledde fram till presidentposten i Serbien 1989, samma år som han på allvar började spela på dunkla nationalistiska strängar genom ett jättemöte utanför Pristina i Kosova för att fira 600-årsminnet av serbernas förlust mot turkarna i slaget på Trastfältet. Då samlades en miljon serber i en del av landet där det knappt alls bott några serber de senaste hundra åren
Under perioden 1990-1994 stödde Slobo de serbiska styrkorna i Kroatien och Bosnien-Hercegovina, även när de gjorde sig skyldiga till grymma övergrepp mot sina motståndare. Han tvingades dock gå med på ett fredsavtal i Dayton, Ohio, som i huvudsak medförde att Serbien drog tillbaka sina styrkor från Kroatien och de icke-serbiska delarna av Bosnien-Hercegovina. Men som vi vet skulle det yppas nya tillfällen att odla storserbiska drömmar i samband med konflikten i Kosova, som i grund och botten skapades genom en serbisk politik som först tog ifrån Kosovo-albanerna den rätt till självstyre de haft, sedan berövade dem både språk och utbildningsmöjligheter – allt i regi av Slobo själv, den militanta anti-albanska inställningen fanns inte företrädd ens inom kommunistpartiets övriga ledarkikt innan det blev Sl,obos väg till den absoluta makttoppen.
1997 flyttade Slobo upp från presidentposten i Serbien till presidentposten i Jugoslavien (som även omfattar Montenegro). Han såg samtidigt till att flytta över en hel del maktbefogenheter till den federala nivån.
Slobos fru heter Mirjana (”Mira”) Markovic. Han träffade henne redan i gymnasiet. Hon är fullblodskommunist, universitetslärare i sociologi och marxistisk teoretiker och kommer från en familj med rötterna i kommunistpartiet och partisanrörelsen under Andra världskriget. Hon har sin egen kommunistiska organisation som i förekommande fall samarbetar med makens socialistiska parti.
De har två barn, dottern Marija och sonen Marko. Marko är enligt den tyska tidningen Die Welt verksam i den undre världen. Han äger flera diskotek och har bland annat enligt rykten sysslat med cigarettsmuggling.