Vad var orsaken till ryska revolutionen? Hur gick den till? Hur har den påverkat dagens Ryssland?
Johan Bunnstedt, Halmstad (22 mars 1999)
grodanboll[snabel-a]innocent.com
Ryska revolutionen är inget enkelt begrepp. Även om kommunisterna gärna använder termen för att beteckna Lenins statskupp den 25 oktober 1917 (7 november enligt modern tideräkning).
I själva verket var den ryska revolutionen en kedja av händelser från 1905 till 1917. Ryssland hade sedan länge en tradition att vara ett centraliserat envälde. Men under senare delen av 1800-talet växte en opposition fram mot enväldet, samtidigt som ekonomin började moderniseras. Sedan Ryssland förlorat kriget mot Japan 1904-1905 tog sig oppositionen våldsamma uttryck. Liberala krafter krävde reformer. Och sedan protesterna slagits ner med våld (bland annat utanför Vinterpalatset i Sankt Petersburg, 1905 års revolution) gav faktiskt tsaren med sig och utlovade fria val till den ryska duman. Censuren avskaffades också. Under de kommande åren skedde en rad politiska och ekonomiska reformer. Ryssland var efterblivet, men gjorde snabba framsteg. Inte minst på det ekonomiska området. Industrin växte så det knakade. Inte minst var en rad svenska företag (till exempel L M Ericsson) verksamma i Sankt Petersburg och vid Kaspiska Havet. Bröderna Nobel (farbröder till Alfred) var som oljemagnater i Baku lika betydelsefulla och rika som Rockefeller i USA.
Utvecklingen tog en ny vändning i och med Första Världskriget. Ryssland misslyckades i sina krigsansträngningar och tyskarna höll på att vinna på östfronten. Tsaren tappade alltmer stöd och kriget förde med sig svält och annat elände.
I februari 1917 växte protesterna och den 27 februari (12 mars enligt modern tideräkning) genomfördes februarirevolutionen, då tsaren störtades och en reformregering under furst Lvov tog över. Den nya regeringen fortsatte dock kriget.
Tyskarna var inte sena att se tillfället. De satsade miljoner mark på att stödja Lenin och hans bolsjevikparti. Lenin hade sedan många år befunnit sig i Schweiz. Den tyska generalstaben finansierade nu hans resa genom Tyskland till Sverige (i ett specialtåg som generalstaben ordnade fram). Genom Sverige tog sig Lenin med tåg med hjälp av socialdemokratiska partiet. Han träffade de svenska socialdemokratiska ledarna i Stockholm och handlade sin “revolutionskostym” på PUB vid Hötorget. Från Sverige tog sig Lenin till Finland, som då var ett generalguvernement under den ryske tsaren. Sedan tog han tåget till Sankt Petersburg. Den liberala regimen gjorde att hans ankomst accepterades utan vidare.
Under sommaren föll furst Lvovs regering och ersattes den 7 juli/20 juli av Alexander Kerenskij, som tillhörde det socialrevolutionära partiet, vilket närmast var ett socialdemokratiskt parti. Alexander Kerenskij fortsatte kriget mot tyskarna, men utlyste samtidigt val till en konstituerande församling till december 1917.
Den 25 oktober/7 november tog Lenins bolsjeviker över Vinterpalatset i Sankt Petersburg. Genom denna kupp (som genomfördes med hjälp av några tusen väldisciplinerade anhängare) fick han kontroll över statsapparaten. Kerenskij tingades lämna landet. Men de av honom utlysta valen genomfördes, med dåligt resultat för bolsjevikerna. Den konstituerande församlingen hade sammanlagt 707 platser och fördelningen blev följande:
Socialrevolutionärerna (högersocialdemokrater) 410 platser
Bolsjevikerna (kommunister) 175 platser
Konstitutionella Demokraterna (“kadett-partiet) 17 platser
Mensjevikerna (vänstersocialdemokrater) 16 platser
Övriga (främst regionala partier) 89 platser
Lenin satt dock kvar vid makten och inväntade lugnt den konstituerande församlingens första sammanträde den 4 januari/17 januari 1918. Församlingen röstade redan de första timmarna med sifforna 237-138 ner en motion från bolsjevikerna att Lenins regim skulle godkännas. Bolsjevikerna tågade ut ur salen och istället tog Lenins beväpnade matroser över. Den konstituerande församlingens möte upplöstes och sedan skulle det dröja över 70 år innan Ryssland åter hade en demokratiskt vald folkrepresentation.
Lenin slöt omedelbart fred med Tyskland i Brest-Litovsk och gav efter för alla tyskarnas krav. Tyska generalstaben fick verkligen valuta för de pengar de satsat på Lenin.
Under de kommande åren – fram till 1921 – försökte såväl demokratiska krafter som anhängare av den gamla tsarregimen ta över makten i Ryssland med militära medel. Tyvärr misslyckades de, trots att en del generaler tidvis var mycket framgångsrika och dessutom hade stöd från västmakterna. Istället konsoliderades den kommunistiska regimen. Men Finland, Estland, Lettland, Litauen och den ryska delen av Polen frigjordes från Ryssland och omvandlades till parlamentariska demokratier. Sovjet kom tillbaka under andra världskriget och krossade de då fria länderna, även om man bara lyckades ta tio procent av Finland.
Lenins statskupp vid årsskiftet 1917/1918 var enbart möjlig genom en kombination av olyckliga omständigheter. Det var fråga om att ett minimalt politiskt parti med några tusen medlemmar tog över ett land med mer än 150 miljoner invånare och sedan lyckades hålla sig kvar vid makten i över 70 år. De faktorer som fick avgörande betydelse var:
1) att Ryssland i praktiken förlorat kriget mot Tyskland och att nationen var svårt sargad av kriget, med bland annat livsmedelsbrist och svält som följd
2) att tyskarna skrupulöst utnyttjade och finansierade den ryska regeringens politiska motståndare – Lenins bolsjevikparti – för att uppnå militära mål
3) att de demokratiska krafterna var svaga och splittrade
4) att bolsjevikerna och Lenin visade fullständig hänsynslöshet när det gällde vilka metoder som tillgreps för att genomdriva sina mål
Den ryska revolutionens – eller snarare statskuppens – betydelse för Ryssland och världen kan inte underskattas. Genom att kommunisterna kom till makten skapades en hänsynslös diktatur som inte tvekade inför några grymheter och experiment – så länge de gynnade den egna maktpositionen. Genom det auktoritära styret krossades också för decennier alla möjligheter till en demokratisk utveckling. Och när Tyskland under Hitler marscherade upp inför kriget ställde Stalin glatt upp som bundsförvant. Utan förbundet med Stalin är det mycket möjligt att Hitler stoppats redan vid angreppet mot Polen (eller kanske inte ens genomfört det).
Ryska revolutionen har förorsakat minst 100 miljoner dödsoffer. Dessutom har den medfört att ett av Europas bördigaste områden – som i århundraden betraktats som en kornbod – inte ens klarade av sin egen försörjning. Den dynamiska ryska ekonomin, som utvecklades med stormsteg under de sista fredsåren under tsaren, stoppades upp och fördes istället bakåt. På många områden hade produktionen ännu 1991, vid Sovjetunionens fall, inte nått tillbaka till 1913 års nivå!