Kan Ni berätta om Rumäniens styre och politik.
Marcus Lilja (9 december 2000)
marcus.lilja@yesbox.net
Rumänien har en bakgrund som skiljer landet från de omgivande länderna. Rumänska är ett romanskt språk (släkt med spanska och italienska) inte ett slaviskt. Landet har därför ofta gått sin egen väg. Efter Andra världskriget hamnade dock Rumänien i den sovjetiska sfären. Landet var en av många sovjetiska satellitstater. Framåt 1970-talet frigjorde sig dock landet från den totala sovjetiska kontrollen på det utrikespolitiska området, men behöll den kommunistiska planekonomin och den kommunistiska diktaturen. Rumänien följde inte alls med de andra kommunistländernas (försiktiga) liberalisering under 1980-talet och när kommunistdiktaturerna föll som käglor hösten 1989 blev fallet därför särskilt stort i Rumänien. Kommunistledaren Nicolae Ceasescu och hans fru Jelena störtades, dömdes summariskt till döden och avrättades. Paret hade fört Rumänien ner till en svårfattbar bottensituation, även jämfört med andra kommuniststater. Fattigdomen var svår och den medicinska och sociala standarden under all kritik.
Men avpolletteringen av paret Ceausescu genomfördes, visade det sig, i praktiken av kommunister som insett att spelet var förlorat – de såg hur kommunisterna föll i alla grannländerna. I Rumänien nöjde man sig alltså med att störta de gamla kommunistledarna samt att byta namn på kommunistpartiet till Socialdemokratiska partiet (som dock inte har några förbindelser med socialdemokratiska partier i Sverige eller Väst i övrigt). Några eftergifter gjordes åt demokratin, men knappast några åt marknadsekonomin. I den mån privatiseringar av företag genomfördes var dessa korrumperade på så sätt att gamla kommunistpampar tog hand om egendomen. Rumänien blev därför ett undantag när ekonomin tog fart i andra länder i Östeuropa.
Efter Ceasescus avrättning blev den gamle kommunisten Ion Iliescu president och under de närmaste åren hände egentligen ingenting som kunde få fart på landet. Presidenten har en mycket stark ställning i Rumäniens författning och Iliescu ville ha det mesta vid det gamla.
Först 1996 kom en icke-kommunist till makten när Emil Constantinescu slog ut Iliescu i presidentvalet. När den nya regeringen under 1997 tog tag i den katastrofala ekonomiska situationen, bland annat med Världsbankens och Internationella Valutafondens stöd, gick det ut över personer som hade sin utkomst av förlustbringande statliga företag. Protesterna blev livliga och de uppmuntrades av “socialdemokraterna” (=kommunisterna). Under 1998 backade Constantinescu i de ekonomiska reformerna genom att byta ut den finansminister som faktiskt arbetat för förändring. Samtidigt tilltog protesterna mot de ekonomiska reformer som faktiskt genomfördes och inför presidentvalet 2000 ställde inte Constantinescu upp. Istället kom Iliescu tillbaka.
Genom att effektivt organisera protester mot alla försök att genomföra nödvändiga reformer stoppade Rumäniens utveckling mot en modern ekonomi. Genom valet av Iliescu till ny president går man ytterligare många år tillbaka i utvecklingen.
Genomsnittslönen i Rumänien är cirka 800 kronor i månaden och det lär inte bli bättre under den nya regimen. Landets förutsättningar att bli medlem i EU inom rimlig tid är små.