Hur kunde Ronald Reagan, en stjärna i Hollywood, bli president?
Yrsa Ekgren, Västra Götaland (15 oktober 2002)
yrsaekgren[snabel-a]hotmail.com
Det faktum att Ronald Reagan hade en bakgrund som skådespelare hjälpte honom att bli den stora president han var! Men det var inte hans bakgrund som skådespelare som gjorde honom till den konservative tänkare som valdes till president.
I USA talar man om “The American Dream”, att vem som helst kan bli vad som helst med hjälp av hårt arbete. Ronald Reagan är ett exempel på detta. Han kom från en liten småstad, där hans pappa hade en skobutik. Han arbetade hårt för att kunna skaffa sig utbildning och fick som 26-åring kontrakt med Hollywood. Där blev han alltmer framgångsrik som skådespelare, men innan han kommit till de riktigt stora rollerna sadlade han om till det nya framväxande mediet. Det var som programledare, inte som skådespelare, han blev känd för det amerikanska folket. Han ledde under många år USAs mest populära “talk-show”, som aldrig väjde för att ta upp kontroversiella politiska frågor.
In på den politiska banan kom han främst via sitt uppdrag som ordförande i skådespelarfacket i Hollywood.
Ronald Reagans framgångar som skådespelarbas och TV-personlighet byggde upp hans ställning som “the great communicator”. Det var mycket kombinationen av hans personliga charm och förmåga att tala till folk och hans konservativa åsikter som gjorde honom till en stor president. Hans åsikter representerade i stort det amerikanska folket, men hans goda kontakter i Hollywood och mediavärlden gjorde att han inte utsattes för samma hetska mediakampanjer, som till exempel Barry Goldwater (som förlorade presidentvalet 1964) eller Richard Nixon. Ronald Reagan kunde tala direkt till folket och folket höll med honom! Hans skådespelar- och programledarkarriär gjorde honom säkert bättre i den situationen.
Men i grunden låg en genomtänkt politisk filosofi och klart uppställda politiska målsättningar. I en alldeles färsk bok har man för övrigt sammanställt en rad tal och andra framträdanden där Ronald Reagan skrev ned underlaget själv för hand. Det var alltså han själv som drog upp de stora riktlinjerna och det gjorde honom mer säker i sin ställning som president. Självklart utnyttjade han all den kompetens som stod till buds i Vita Huset, men för de stora riktlinjerna var han själv ansvarig. Skillnaden var stor mot framförallt hans företrädare Jimmy Carter, som helt förlitade sig på vad hans stab kom fram till.