Jag undrar om privatiseringen av fängelser, både i USA, Europa och i Sverige. Vad händer inom det området?
Lotta, Lund (6 januari 2000)
Lotta45[snabel-a]hotmail.com
När man talar om privatisering av fängelser är det viktigt att skilja på straff som utmäts av domstolar och verkställighet av straffen, som kan ske på fängelser. Det är svårt att tänka sig att någon annan än staten (eller ett annat offentligt organ) skulle vara ansvarig för den straffutmätande funktionen. Hur straffet verkställs är sedan en helt annan sak.
Sedan lång tid tillbaka har fängelserna varit en offentlig angelägenhet, antagligen främst för att man sett det som en funktion som ligger så nära straffutmätningen så att den bara följt med automatiskt.
Under senare år har det dock utvecklats en annan syn på hanteringen av fängelserna. Början var i USA där kommuner (counties) och delstater ofta inte kan finansiera offentliga investeringar utan godkännande i folkomröstningar – folkomröstningar för att ta upp lån till exempel. Det visade sig vara svårt, nästan omöjligt, att få väljarnas godkännande för att ta upp lån för att bygga nya fängelser. Fängelserna blev alltmer överbelastade och snart höll hela rättskipningen på att falla samman av detta skäl. Lösningen blev att låta privata entreprenörer bygga fängelsebyggnaderna som sedan hyrdes ut till den myndighet som verkställde straffen. Därifrån var det inte långt till att också låta andra funktioner i straffsystemet skötas av privata företag. Idag är det i flera delstater i USA allmänt att entreprenörer tar ansvar för hela fängelset, inklusive byggnader, bevakning, livsmedelsförsörjning och den produktion som kan förekomma i fängelset.
Systemet har visat sig framgångsrikt i den meningen att effektiviteten har ökat. Ett vinstinriktat företag är naturligtvis mycket mer än staten mån om att skära bort onödigt dödkött i organisationen. Privata fängelser är därför en snabbt växande bransch i USA och det finns till och med ett börsnoterat företag som specialiserat sig på att driva fängelser i de delstater där detta är möjligt. Prison Realty Trust Inc är listat på New York Stock Exchange och äger 50 fängelser i 17 delstater, i District of Columbia och i England. Prison Realty Trust samarbetar nära med Corrections Corporation of America, som driver ett antal fängelser. Bolaget grundades 1983 och öppnade sitt första fängelse i Houston i Texas 1984. Idag driver man 80 fängelser (många ägda av Prison Realty Trust, andra av delstater eller kommuner) med sammanlagt 73.000 platser. CCA driver både öppna anstalter, normala fängelser och “maximum sexurity prisons”. Det är världens största privatägda fängelseföretag. Av USA sammanlagt 112.000 privata fängelseplatser har CCA cirka 60 procent. Totalt finns det 1,8 miljoner fängelseplatser i USA, så bara 6 procent är i privat regi, men andelen växer snabbt.
Fristående debattörer menar att privata fängelser minskar kostnaderna. Reason Magazine har drivit forskning kring privata fängelser och kommit fram till att det går att sänka kostnaderna med 10-15 procent. Genomsnittskostnaden för en fängelseplats i USA är 56 dollar per fånge och dag. I CCAs fängelser kostar varje fånge 43 dollar per dag. CCA berömmer sig dels av att ha ett målinriktat utbildningsprogram, eftersom man vet att ex-fångar som skaffat sig “high school diploma” (studentexamen) har låg återfallsfrekvens. Man har också få rymningar, bara 8 stycken under hela 1998, då bolaget hade i genomsnitt 44.000 intagna. “CCAs uppgift är att tillhandahålla kvalitetsstraff till lägre kostnad för skattebetalarna i samarbete med de ansvariga myndigheterna” heter det i företagets affärsidé.
CCA är verksamt i 26 delstater, i Puerto Rico, i England och Australien. Man samarbetar också med det franska företaget Sodexho Alliance S.A. som driver fängelser i Frankrike.
Återigen är det viktigt att understryka att privata fängelser inte har något med straffutmätningen att göra. Ersättning för driften kommer från staten (eller den myndighet som kan tänkas vara ansvarig). I stort sett innebär det att företaget får betalt efter hur många fångar som finns på anstalten och hur sträng bevakningen ska vara. Mer betalt för slutna anstalter för tunga förbrytare och mindre betalt för öppna anstalter avsedda för förstagångsförbrytare. Det går också att kombinera ersättningen med olika bonussystem som ger bättre ersättning för färre rymningar, bättre utbildningsresultat osv. De flesta fängelser har ju någon form av produktion och i den delen är det ju alldeles uppenbart att det privata näringslivets syn på saken har en viktig roll att fylla.
En genomgång av de privata fängelserna finns på Reasons hemsida på nätet.
I Sverige finns det inga privata fängelser. Men tanken har diskuterats i någorlunda positiv anda i riksdagen. Den första motionen i ärendet väcktes av en centerpartist redan i slutet av 1980-talet. Man kanske inte helt ska utesluta möjligheten att motionären fick visst bistånd med underlag till motionen från Contras redaktion.
På ett närliggande område finns det sedan gammalt etablerad privat verksamhet också i Sverige. Det är “utackordering” av värstingar som ofta sker till privatfamiljer. Också en del vårdhem för “värstingar” har drivits i privat regi. Därtill finns ideella organisationers rehabiliteringshem för narkomaner, alkoholister med flera.