Jag vill veta allt om Pragvåren
Jonna, Karlskrona (17 maj 1999)
bergjonna[snabel-a]hotmail.com
Låt oss börja med att konstatera att namnet. “Pragvåren” ursprungligen användes för ett musikstycke av 1800-talskompositören Bedrich Smetana! Den användning som “Pragvåren” fått på de politiska händelserna i Tjeckoslovakien 1968 är alltså bara ett lån av namnet på ett klassiskt musikstycke.
Men Din fråga gäller naturligtvis de politiska händelserna.
Kommunisterna tog makten i Tjeckoslovakien genom en kupp 1948. Tjeckoslovakien var under Mellankrigstiden ett av världens mest ekonomiskt utvecklade länder och låg på tio i topp-listan, långt före exempelvis Sverige. Några års kommunism förde ner landet till B-laget. Repressionen efter kuppen 1948, de politiska proceserna mot regimens motståndare och följsamheten mot Sovjets minsta vinkar gjorde att Tjeckoslovakien länge sågs som ett av de politiskt mest efterblivna (för kommunister mest välartade) länderna i Östblocket. Repressionen gick så långt att kommunistpartiets generalsekreterare Rudolf Slansky (nummer 2 i den kommunistiska hierarkin) anklagades för spioneri och avrättades efter en antisemitiskt inriktad skådeprocess med påhittade anklagelser och bevis (1952).
Ända fram till december 1967 styrdes Tjeckoslovakien av stalinisten Anton Novotny. Men redan under senare delen av hans tid vid makten gjordes medgivandet att Tjeckoslovakien inte anpassat sig till landets egna förutsättningar, utan att man alltför slaviskt kopierat Sovjet. Bland annat började man fundera i banor av ändringar i det ekonomiska systemet, där man började prata om decentralisering, initiativ på företagsnivå och vinst som styrmedel. Den som utvecklade dessa för ett kapitalistiskt samhälle synnerligen banala och primitiva tankar, men för ett kommunistiskt samhälle helt revolutionerande, var ekonomen Ota Sik. Novotny fortsatte dock samma stalinistiska linje som han drivit sedan 1953.
I januari 1968 utsågs Alexander Dubcek till ny partiledare i det tjeckoslovakiska kommunistpartiet. Novotny stanande kvar som president. Dubcek var kommunist och hade gjort karriär inom det slovakiska kommunistpartiet, men han hade själv insett åtminstone den gamla stalinistiska kommunismens ohållbarhet. Han var inriktad på reformer. I början av mars föll en del gamla stalinister i den tjeckoslovakiska regeringen, liksom delrepubliken Slovakiens stalinistiske regeringschef Michal Chudik. I slutet av mars avgick Novotny från presidentposten. Dubcek fick garantier för att Sovjet inte skulle blanda sig i Tjeckoslovakiens inre angelägenheter. Efterträdare till Novotny blev Ludovik Svoboda – ett passande namn eftersom Svoboda betyder frihet på de slaviska språken.
Under april avgick alltfler gamla stalinister – en del begick dessutom självmord. En ny regering utsågs och i regeringsprogrammet hette det att det inte fanns någon väg tillbaka till den gamla stalinismen. I slutet av april publicerade partiorganet Rude Pravo en deklaration att Tjeckoslovakien förbehöll sig rätten att driva en “oavhängig socialism”, utan styrning från Sovjetunionen. Censuren avskaffades, kulturlivet började blomstra och politiska reformer diskuterades brett i hela landet – inte minst bland studenterna. Regeringen talade om “socialism med ett mänskligt ansikte”. Samtidigt försäkrade regeringen att den inte skulle tillåta oppositionspartier och det var aldrig tal om att Tjeckoslovakien skulle lämna Warszawa-pakten.
I början av maj genomförde Warszawa-pakten en stor militärmanöver i Polen, vid den tjeckiska gränsen. Kommunistledarna i Östeuropa samlades till en stor konferens i Moskva för att diskutera läget, tjeckoslovakerna var inte inbjudna.
I juni skrev många ledande tjecker under ett uppror som krävde en fortsatt demokratisering i landet. Kommunistpartiet började nu bromsa och fördömde uppropet, sedan påtryckningarna från de andra kommunistländerna blivit hårdare.
Under juli fortsatte de sovjetiska ledarna påtryckningarna på Tjeckoslovakien och krävde stopp på reformpolitiken och rättning i ledet. Dubcek gav dock klart besked att man inte tänkte finna sig i Sovjets krav.
Den 21 augusti marscherade trupper från fem Warszawa-paktsländer in i Tjeckoslovakien. De politiska ledarna fördes bort av de sovjetiska trupperna. Under flera veckor drevs ett märkbart civilt motstånd, till exempel genom underjordiska radiosändare, folkliga protester direkt mot de sovjetiska soldaterna osv. Dock kuvades alla frihetssträvanden och Tjeckoslovakien fördes under Gustav Husaks ledning åter in som sovjetisk satellitstat. Till skillnad från tidigare frigörelseförsök blev dock de tjeckoslovakiska reformledarna inte avrättade. Dubcek fick till exempel arbete som skogvaktare. Men förvisso bevisades med eftertryck att “socialism med ett mänskligt ansikte” inte var något som gick att genomföra i praktiken. Det skulle dröja ytterligare tjugo år innan Tjeckoslovakien blev fritt och det blev landet först sedan socialismen avskaffats.