Vad gjorde Olof Palme för att sprida demokratin i och utanför Sverige? Vad betydde han för kampen mot rasism? Vad gjorde han för våra svenska invandrare? vad betydde han för socialdemokratin och ändrades politiken någonting när han var statsminister? Vad var hans personliga politik, alltså vad tyckte han var viktigast att ändra på i sverige och utomlands? Hur märks hans arbete idag 15 år efter hans död?
Lina (29 januari 2001)
lina_99[snabel-a]spray.se
Olof Palme gjorde under sin ungdom vissa insatser för att motverka kommunisternas försök att ta över den internationella studentorganisationen. Han misslyckades tyvärr med detta. Som aktiv politiker gjorde han inget för att sprida demokratin, tvärtom lät han Sverige nära samarbeta med odemokratiska länder och talade offentligt om de blodsbesudlade diktaturerna i Öst och de demokratiska staterna i Väst som lika goda kålsupare. Han skämdes inte ens för att uppträda tillsammans med massmördaren och diktatorn Fidel Castro på ett torgmöte i Havanna inför hundratusentals åhörare. Sådana åtgärder innebar att han medverkade till att konsolidera diktaturen och han motverkade alltså demokratins spridning. Samma gällde i Vietnam, där han under många år ställde upp på de kommunistiska angriparnas sida, de som till slut lyckades förvandla den vacklande och spirande demokratin i södra Vietnam till en del av den kommunistiska diktatur som redan fanns i norra Vietnam.
Som en viktig reservation bör här nämnas att Palme – trots sina offentliga uttalanden om motsatsen – förberedde ett nära militärt samarbete mellan Sverige och Storbritannien/USA. Denna politik – som i huvudsak får anses ha varit till gagn för den svenska demokratins försvar mot potentiella angripare – kombinerades emellertid med uttalanden som offentligt fördömde just den politik som Palme själv – svenska folket ovetandes – förde. Han underminerade därmed egentligen grundvalarna för det demokratiska samhället i och med att statsledningen inte förde den politik som den fått mandat att föra av folket i valen.
Vad gäller invandringen var det under Palmes tid (1972) som invandringen stoppades. Det gjordes på beställning av den som betalade finanserna för Palmes parti, LO. LO såg att invandrarna – främst från södra Europa – hotade att driva ned lönenivåerna. Därför ville man ha stopp för invandringen – och fick det. Idag har ju utjämningen mellan ekonomierna i södra och norra Europa skett på ett annat sätt. Den svenska utvecklingen har varit betydligt långsammare än den i södra Europa och idag skulle ingen italiensk arbetare komma på tanken att flytta till Sverige för att få sämre betalt… Vad gällde annan invandring, främst flyktingar, såg Palme till att stoppa flyktingströmmen från de kommunistiska diktaturerna. Från alla länder utom Sovjetunionen gällde att flyktingar skickades tillbaka, ofta till fängelsestraff eller ekonomisk misär. Anledningen till detta var enkel. Östeuropeerna skulle säkert aldrig rösta på Palmes socialdemokratiska parti som så nära lierat sig med förtryckarna i Öst. Däremot öppnades gränserna frikostigt från länder där Palme förväntade sig att kunna hämta röstboskap, dvs folk som skulle rösta på socialdemokratiska partiet.
Vad gäller Palmes politiska insatser i Sverige var den mest genomgripande införandet av löntagarfonder. Dessa skulle på sikt ha fört Sverige rakt in i en planekonomi av östeuropeiskt snitt. Fonderna avskaffades av den nytillträdda Bildt-regeringen 1991 och ingen socialdemokrat har idag någon tanke på att återinföra dem. Palmes näst mest genomripande åtgärd var det fanatiska försvaret för en av staten kontrollerad opinionsbildning i etermedia. Denna djupt odemokratiska politik är också ett minne blott.
Lyckligtvis finns det så här 15 år efter Palmes död knappast något kvar av hans politik. Något som vi alla ska vara oerhört tacksamma för.