Har vi i Sverige något att lära av det nyzeeländska exemplet?
David Hellgren, Karlstad (11 oktober 1999)
david.hellgren[snabel-a]telia.com
Visst har vi mycket att lära av Nya Zeeland.
Bakgrunden för Nya Zeeland och Sverige var jämförbar. Omkring 1970 var våra länder någonstans mellan plats 3 och 7 i den internationella välståndsligan. Vi föll bägge sedan raskt neråt. Nya Zeeland faktiskt snabbare och djupare än Sverige, Nya Zeeland ända ner mot 25:e plats, Sverige ner mot 20:e plats.
I bägge länderna var roten till problemen höga skatter, mycket regleringar, stor offentlig sektor och en snabbt växande välfärdsstat, som krävde allt större resurser och därmed medförde högre skatter och ökad statlig skuldsättning.
Nya Zeeland föll djupast och var först tvungen att ta itu med problemet. Kuren var mer djupgående än vad vi vågat oss på i Sverige, boten mer total och det var New Zealand Labour Party (socialdemokraterna) som stod för trendbrottet. I mitten av 1980-talet, när socialdemokraterna tog över makten, gjorde de rent hus med det gamla systemet och satsade på ett på Nya Zeeland oprövat kort: marknadsekonomi.
När Labour-regeringen föll 1990 var det tidigare så gammeldags National Party, som försvarat höga tullar och isolationism, berett att fortsätta på den inslagna vägen, eftersom framgångarna varit så stora.
Vad som gjordes var i korthet följande:
- drastiskt sänka inkomstskatter och bolagsskatter
- ändrad arbetsrätt för att öka rörligheten på arbetsmarknaden och minska företagens kostnader när de behöver ändra personalstyrkans storlek
- avskaffande av alla skyddstullar
- avskaffande av de omfattande exportsubventionerna till näringslivet
- reducering av förmånerna i välfärdssystemen och större krav på medborgarnas egna insatser
- stram finanspolitik
De första effekterna var kraftigt sjunkande inflation och arbetslöshet. Exporten gick mycket bra och kunde snabbt kompensera de problem som uppstod i samband med Storbritanniens integration i EU (tidigare hade Nya Zeeland haft speciella förmåner på den brittiska marknaden). De nya marknaderna vanns till stor del i Asien, vilket har medfört en recession under de senaste två åren, då de asiatiska länderna förlorat i köpkraft. Trots detta är det helt klart att situationen skulle ha varit mycket sämre om reformerna inte hade genomförts. Ingen räknar heller med att recessionen ska bli långvarig.