Cyperns och Turkiets ansökande om medlemskap i EU! Hur kommer det sig att Turkiet som inte ens har 10% av sin landyta i Europa och Cypern som geografiskt sett ligger i Asien kan söka medlemskap i EU? Nog för att både Turkiet och Cypern är med i samma ITU zon, men det är ju Israel, Libanon, Jordanien och Syrien med. Följdfråga på detta är också – Kan vi komma att få medlemskapsförfrågningar från Israel, Marocko och Tunisien med som exempel????
Magnus Aronsson, Falköping (17 augusti 2001)
sm6wet[snabel-a]telia.com
Det finns två grundläggande krav för medlemskap i EU. Staten som ansöker ska ligga i Europa och den ska vara demokratisk.
I EU-fördraget är varken Europa eller ordet demokratisk närmare definierat. Det blir alltså en tolkningsfråga. Enligt normalt språkbruk räknas Europa fram till Uralbergen och norr om Kaukasus samt väster om Bosporen. Dock anser en del – också de som sammanställer internationell statistik i FNs regi – att tre länder söder om Kaukasus också tillhör Europa, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Vad gäller Georgien och Armenien har de samma religiösa och historiska bakgrund som flertalet länder i Europa, medan däremot Azerbajdzjan (i likhet med Albanien och Turkiet) har muslimska traditioner.
Turkiets västra del ligger dock ostridigt i Europa och där ligger även landets största stad Istanbul. Inom EU-byråkratin har detta ansetts vara nog för att ge Turkiet möjlighet att ansöka om medlemskap i EU. Till saken hör säkert att Turkiet är en betydande regional stormakt och att landets ekonomi utvecklas snabbt. Inom EU ser man säkert också gärna att Turkiet kopplas närmare till Europa, för att inte falla ned i muslimsk fundamentalism. Den turkiska staten är ju enligt grundlagen sekulär och vid flera tillfällen har militären ingripit när olika politiska partier försökt tumma på de reglerna i grundlagen. Inom framförallt de katolska länderna inom EU har det dock rått stor skepsis mot att släppa in ett muslimskt land i det EU som annars hittills uteslutande består av länder med kristen kultur. Dock har mot den invändningen anförts att Turkiet är det land som har det största antalet medborgare som gästarbetare i EU (framförallt i Tyskland) och att det därmed finns goda skäl att släppa in landet i den gemenskap där så många turkiska medborgare redan finns.
Vad gäller Cypern är det visserligen så att ön ligger i Asien, men alldeles i närheten av en rad grekiska öar, som anses tillhöra Europa. Med en grekisk och en turkisk del och med bara några mil till det turkiska fastlandet kan det förefalla naturligt att tänja på reglerna i just Cyperns fall – om även Turkiet accepteras som medlem. Grekland vill ju dessutom gärna se (grekiska) Cypern som medlem.
Israel är i en utsatt position eftersom landet är omgivet av fientliga grannländer. Israel har därför i många internationella organisationer släppts in i den “europeiska” sektionen. Européerna har inga invändningar mot att samarbeta med Israel, i motsats till hur det är med de omgivande arabstaterna. Det är av det skälet Israel deltar i Eurovisionsschlagerfestivalen och i den europeiska delen av kvalet till fotbolls-VM etc. Ingen har dock på allvar föreslagit att Israel ska bli en del av EU.
Vad gäller länderna i Nordafrika har de gamla relationer till Frankrike, och emellanåt har frågan diskuterats om de kunde ha ett närmare samarbete med EU. I Frankrike bor ju flera miljoner personer med algeriskt, marockanskt och tunisiskt ursprung. Men hittills har alltid “Europa-paragrafen” dödat alla sådana förslag. Den starka muslimska fundamentalismen skulle säkert göra det ointressant för EU att ha dessa länder som medlemmar och befolkningen skulle säkert också självt vara skeptisk. Det bör ju också noteras att inget av de tre länderna uppfyller kravet på ett demokratiskt styrelseskick. Turkiet befinner sig som sekulär och någorlunda demokratisk stat i en helt annan situation.
Medlemskap för nya medlemmar kräver enhällighet bland de nuvarande medlemmarna. Och uppnås en sådan enhällighet vore det naturligtvis möjligt att på samma sätt justera kravet på att ett medlemsland ska vara europeiskt.
Du kan dock vara förvissad om att inget utomeuropeiskt land (utom Turkiet och Cypern) kommer ens diskutera medlemskap i EU under överskådlig tid framöver.