Hejsan! Håller för närvarande på med ett arbete i samhällskunskap i skolan och jag skulle vilja veta mer om kalla krigets inverkningar på utvecklingen i Latinamerika i allmänhet, och på utvecklingen i Nicaragua i synnerhet. Om vänsterstyret, den USA-stödda Contrasgerillan osv.
Gustav Hedberg, Kungälv (21 augusti 2000)
azathoth[snabel-a]ebox.tninet.se
Det Kalla kriget har i stor utsträckning påverkat utvecklingen i Latinamerika. Latinamerika ansågs ända sedan Monroe-doktrinen (efter den amerikanske presidenten James Monroe) 1823 vara ett av USAs intresseområden. Denna princip, att andra stormakter skulle hålla tassarna borta från Latinamerika, bröts först i och med Sovjets stöd till Fidel Castro på Kuba. Detta stöd utvecklades sedan kommunisterna och Fidel Castro efter maktövertagandet på nyårsdagen 1959 konfiskerade privat egendom och socialiserade det kubanska näringslivet – början till dagens fattigdom och misär på Kuba. USA införde sanktioner mot Kuba i avvaktan på att amerikanska medborgare skulle få tillbaka sin egendom (det har de ännu inte fått). Sovjet gav då både ekonomiskt och militärt stöd till Castros regim, något som nådde en höjdpunkt i samband med Kuba-krisen 1962. Sovjet drog tillbaka sina medeldistansrobotar från Kuba, men fick samtidigt i praktiken fria händer att behålla kommunistdiktaturen på Kuba under sovjetisk kontroll. Kuba gjorde en rad försök att exportera sin “revolution” till andra länder i Latinamerika, inte minst under ledning av argentinaren Ernesto “Che” Guevara, som själv deltog i diverse gerillaaktiviteter och till slut mötte sitt öde i Bolivias djungler. Han skrev i sin dagbok att de fattiga bönderna i området var fullständigt ointresserade av att bli befriade av överklassynglingen från Buenos Aires.
Med Kuba som bas drevs marxistisk gerilla och ideologisk offensiv i en rad länder i Latinamerika. Värst drabbade blev Chile och Nicaragua. Chile genom att marxisten Salvador Allende med 36 procent av rösterna lyckades bli vald till president i ett val mellan tre kandidater. Allende drev en radikal marxistisk politik, drev den chilenska ekonomin i botten och närmade landet till Sovjet, Östtyskland med flera diktaturer. Det fanns alltså goda skäl för USA att stödja de demokratiska krafterna när Allende störtades i en kupp 1973. Tyvärr fick inte de demokratiska krafterna möjlighet att återta makten i landet utan det blev istället en diktatur under Augusto Pinochet, som först 17 år senare återgick till att bli en demokrati.
I Nicaragua härskade före 1979 Anastasio Somoza, som drev landet som ett familjeföretag. Han störtades välmotiverat. Tyvärr var de som tog över makten en marxistisk gerilla som stötts av Kuba och Sovjet. Det blev alltså en radikal maktförskjutning i Centralamerika. De demokratiska krafterna i Nicaragua, med Violetta Chamorro som ledande person, fick stöd av USA och lyckades 1990 återta makten sedan kommunisterna under Daniel Ortega av den prodemokratiska Contras-gerillan tvingats hålla fria val. Chamorros make var för övrigt eldande i oppositionen mot Somoza, men mördades
Andra konflikter av liknande karaktär har drabbat flera länder, bland annat den lilla ön Grenada. Gerillarörelser med stöd från kommunister har opererat i länder som Bolivia, Peru och Colombia. Efter kommunismens fall i Östeuropa har några av dem kunnat fortsätta sin verksamhet genom att liera sig med narkotikasyndikat. Så är det till exempel i Colombia.
USA och Sovjet stod emot varandra i en rad länder. De USA-vänliga och demokratiska krafterna hade på de flesta håll övertaget, men kommuniststödd gerilla ställde på många håll till problem.
Det måste också sägas att det i många länder fanns legitima skäl till klagomål på odemokratiska regimer och orimliga förhållanden för de fattiga. Lösningen på sådana problem är dock aldrig kommunism utan kapitalism. I många latinamerikanska länder har emellertid den moderna industrikapitalismen kraftfullt motarbetats av gammeldags jordägarintressen.
USA har haft ett starkt och i huvudsak positivt inflytande i regionen. Men tidvis har starkt anti-amerikanska regeringar kontrollerat olika länder. Redan innan det Kalla kriget drabbade Latinamerika hade Juan Peróns fascistliknande organisation kontroll över Argentina (1946-1955) och han drev en antiamerikansk politik. Senare har de antiamerikanska politiska rörelserna nästan utan undantag fått sovjetiskt militärt och ekonomiskt stöd och därmed har konflikterna blivit en del av det kalla kriget.