Kan jag få lite fakta om Hitlers motståndare? (Motståndsrörelsen)?
Jenny, Nyköping (7 november1999)
love_you38[snabel-a]hotmail.com
Den motståndsrörelse som var nära att lyckas med att störta Hitler (den 20 juli 1944) hade sin grund i krigsmaktens toppskikt och särskilt då i högadliga kretsar. Dessa kretsar ansåg dels att Hitler genom sin vulgaritet skymfade den tyska nationen, dels att han genom sin vansinniga krigföring höll på att driva den tyska nationen till undergången. Det var alltså sanna tyska patrioter som ville få stopp på galenskaperna.
Nationalsocialismen hade penetrerat en stor del av samhället, men i den högsta militärledningen, ämbetsmannakåren och kyrkan fanns det kretsar som bara i begränsad utsträckning påverkats av nationalsocialismen.
Det var i de kretsarna som kuppen mot Hitler planerades. Mest känt namn var Erwin Rommel, marskalken som lett de tyska styrkorna i Nordafrika. Men flera andra toppmilitärer ingick i planen, som gick ut på att Hitler skulle dödas och att militären sedan skulle ta över makten och sluta fred. Själva attentatet skulle utföras av översten Claus von Stauffenberg, som placerade en väska med sprängmedel i ett sammanträdesrum där Hitler uppehöll sig. Laddningen var tidsinställd och exploderade enligt planen, men Hitler klarade sig med lindriga skador genom att en person som var omedveten om väskans innehåll skjutit in den bakom ett tjockt bordsben som lindrade explosionen i just Hitlers riktning. Kuppmakarna avslöjades och avrättades – Stauffenberg redan samma dag. Rommel, som var en av Tysklands främsta krigshjältar, fick som en ynnest möjligheten att begå självmord istället för att avrättas. Sammanlagt avrättades ungefär 5.000 personer efter kuppförsöket.
En annan ledande motståndsgrupp var Bekännelsekyrkan (Die bekennende Kirche), en evangelisk-luthersk del inom tyska kyrkan under ledning av Martin Niemöller, Dietrich Bonhoeffer och Otto Dibelius. Niemöller höll många kritiska predikningar och greps och dömdes för “hets mot staten” 1937. Under tiden 1938-1945 satt han i olika koncentrationsläger. Bekännelsekyrkan kritiserade nationalsocialismens våldsläror.
Författaren och Nobelpristagaren Thomas Mann var en av de ledande konservativa anti-nazisterna, men han lämnade Tyskland 1933 i samband med Hitlers maktövertagande och deltog därför inte personligen i motståndsarbete på tysk mark.