Vad hände om jag som turist ville ta mig mellan Öst- och VästBerlin?
Kent-Ove, Kramfors (23 november 1999)
knaster78[snabel-a]hotmail.com
Som turist gick det alldeles utmärkt att ta tunnelbanan. Som drevs av Öst-Berlin – även den del av tunnelbanan som gick i västra Berlin. Två av linjerna gick faktiskt från norra Väst-Berlin till södra Väst-Berlin tvärs genom centrala Öst-Berlin. Stationerna i Öst-Berlin var på de här linjerna avstängda. Perrongerna hade i ändarna taggtrådshinder och det gick i halvdunklet k-pistbeväpnade vakter, för att ingen från Öst skulle försöka ta sig ut. Men en västinvånare åkte utan problem under Öst-Berlin!
På stationen Friedrichstraße i Öst-Berlin var det möjligt för turister och andra att ta sig in i Öst-Berlin och ut igen. Kontrollen var rigorös. Varje besökare granskades av två oberoende passkontrollanter både vid in- och utresa. Passet kontrollerades mot jättelika register över ej önskade besökare. Dessutom tvingades alla besökare att växla en viss summa D-mark mot Ostmark, till kursen 1:1 (i Väst varierade kursen, men 1:10 var en vanlig kurs under många år).
De som passerade gränsen indelades i fyra kategorier: Västtyskar, Väst-Berlinare, östtyskar och “övriga”. Olika regler gällde för de fyra kategorierna. Vad östtyskar beträffar så var det bara pålitliga partimedlemmar som lämnat familjen kvar som gisslan som hade en chans att få besöka Väst – samt naturligtvis pensionärer, som man gärna såg att de hoppade av till Väst (de kostade ju bara pengar).
Till kategorin “övriga” räknades förutom turister från västländer även ryssar. Och ryska soldater och partifunktionärer passerade ofta gränsövergången. De kontrollerades inte alls lika minutiöst som övriga och trängde sig förbi de ofta timslånga köerna.