Jag undrar lite om hur ni ser på förslaget att införa en låg, men ovillkorlig grundinkomst av typen medborgarlön. Om nivån är tillräckligt låg bör den kunna tilltala även er på högerkanten. Fördelar som jag vill framhålla med en låg men ovillkorlig grundtrygghet är bl a:
1. Mindre byråkrati (a-kassan, socialbidrag, försäkringskassa, studiebidrag mm ersätts med ett enda ovillkorligt system).
2. Förslaget kommer åt den verkliga fattigdomen men nivån kommer ändå att vara tillräckligt låg för att de flesta skall söka sig ut på den ordinarie arbetsmarknaden (ca 4-5000 kr). Alla har rätt att leva, punkt slut.
3. Med en ovillkorlig grundtrygghet i botten vågar människor satsa på att starta eget, vilket innebär fler nya ”riktiga” jobb.
4. Det civila samhället uppgraderas liksom all annan aktivitet utanför lönearbetssamhället (dock mer ju högre nivån är)
Dessa är några av fördelarna. Fler fördelar får man om nivån höjs, särskilt tänker jag på friheten att själv få välja ”livsform”.
Avslutningsvis vill jag bara fråga er alla om en för mig grundläggande sak, nämligen om inte arbetslösheten skulle kunna ses som samhällets potential för fri tid?
Mats Höglund, Göteborg (9 juli 1999)
matsamigos[snabel-a]hotmail.com
Contra är ju inget politiskt parti utan en idérörelse. Dina frågor snubblar på gränsen för det som är just partipolitik och vi vill varken driva en uppfattning eller polemisera när man kliver över den tröskeln.
Men Du har helt rätt att tanken på en ”medborgarlön” bör kunna accepteras av folk på högerkanten. En av de främsta förespråkarna för tanken är faktiskt Nobelpristagaren Milton Friedman, en av den fria ekonomins främsta förespråkare. I hans version talar man om ”negativ skatt”, en metod att slippa ifrån besvärliga marginal- och tröskeleffekter.
För att rätt utnyttja den produktionspotential som finns i samhället är det ju viktigt att se till att skatte- och bidragssystem är så utformat att folk verkligen gör den arbetsinsats de är förmögna till. Den som inte klarar av att jobba ihop vad som är ”miniminivå för ett anständigt liv” ska naturligtvis inte stimuleras att sitta och rulla tummarna och lyfta bidrag. Kan han arbeta ihop bara 80 procent av miniminivån så låt honom göra det och låt honom genom det komma en bit över den absoluta miniminivån, som vi gemensamt genom det politiska systemet fastställer som en minimigräns. Systemet med negativ skatt gör just detta möjligt.
Däremot studsar vi till på påståendet om att en medborgarlön skulle göra det möjligt att ”välja livsform”. Det låter snubblande nära att arbetsskygga individer skulle kunna snylta på den arbetsvilliga majoritetens bekostnad. Hela systemet med negativ skatt måste vara så utformat att det förhindrar just ett sådant beteende. Det ska naturligtvis vara möjligt för den som vill att säga nej tack till det moderna samhället. Men då ska vederbörande inte räkna med att få ta del av det moderna samhällets frukter heller.
Arbetslösheten är idag främst ett uttryck för vår kollektiva oförmåga att finna en metod för att meningsfullt sysselsätta den lågproduktiva delen av befolkningen. Det har inte så mycket med fritidspotential för den arbetande befolkningen att göra. Systemet med negativ skatt skulle faktiskt underlätta just att engagera den lågproduktiva – nu ofta arbetslösa – delen av befolkningen i en produktiv verksamhet, något som skulle vara till nytta för dem själva, men också för hela samhället, som skulle kunna höja produktionen.