Det finns tydligen ett samband mellan överbryggningspolitiken och löntagarfonderna. Kan Ni förklara detta samband?
Carl Rutgerson, Göteborg (19 januari 2000)
carl.rutgerson[snabel-a]swipnet.se
Vi tvivlar på att det finns något sådant samband. Möjligen kan ett sådant påstått samband ha dragits fram som argument när riktiga argument tröt. Dock finns det ett klart tidsmässigt samband.
LOs beställning på en utredning om löntagarfonder gjordes 1973, samtidigt som världen kastades in i oljekrisen, som Sverige försökte möta genom den så kallade överbryggningspolitiken. Genom överbryggningspolitiken stimulerades den inhemska efterfrågan, bland annat genom generösa lagerstöd till företagen. Sverige följde därmed inte med ned i den djupa ekonomiska kris som drabbade resten av världen. Men eftersom Sverige inte gjorde några strukturella förändringar fanns ju obalanserna kvar och krisen blev desto djupare när den inte längre kunde överbryggas. Följden blev flera devalveringar och nedläggningar i de industrier som hållits mest under armarna, med betydande arbetslöshet som följd.
Under löntagarfondsdebatten framfördes tanken på att så kallade “övervinster” skulle frysas och inte tillfalla kapitalägarna. Tron var att kapitalägarna skulle nöja sig med “normal” avkastning under toppåren, stå ut med förlusterna i bottenåren och likaså vara nöjd under normalår. Men varför ta riskerna och förlusterna om man inte får njuta frukterna de goda åren?
Nåväl, de år då konjunktur och/eller konjunkturpolitik ledde till goda vinster var socialdemokraterna beredda att “dra in” övervinsterna: De fick tidvis stöd av folkpartiet och framförallt centerpartiet för sådana indragningar om de gjordes i form av “fonder”, till exempel investeringsfonder (en 50-talshistoria, skattefria insättningar under goda år, subventionerade uttag under dåliga år) eller fonder som till exempel kunde användas för “utveckling”. Det fanns ett program som gick ut på avsättningar till företagsindividuella fonder under ett högkonjunkturår, medel som skulle frigöras för investeringar i personalutveckling och personalfrämjande åtgärder under kommande lågkonjunkturår.
Tekniken som användes kan synas snarlik löntagarfonderna, eftersom facket tilldelades en viss vetorätt mot användningen av fondmedlen, men syfte och användning skilde sig markant från löntagarfonderna. Syftet var helt och hållet konjunkturutjämnande och pengarna skulle användas för investeringar i det egna företaget ett senare lågkonjunkturår. Inga pengar skulle transfereras till andra ägare och inte heller skulle något ägande tas över av fonder. Ordet fonder i “investeringsfonder” och liknande program har en helt annan innebörd än ordet fonder i “löntagarfonder”. I investeringsfonderna är “fond” en bokföringsteknisk term att jämföra med ett aktiebolags “reservfond”, medan “fond” i löntagarfond är en juridisk person som investerar i aktier, en användning av ordet som påminner om dagens aktiefonder.