Jag ska skriva en uppsats om Lenin, men har så svårt att hitta fakta, hjälp!
Filip (27 april 2004)
nicekillercat [snabel-a]hotmail.com

Lenins egentliga namn var Vladimir Iljitj Uljanov och han föddes 1870 och dog 1924. Lenin kom tidigt att aktiveras i revolutionärt arbete. När han var sjutton år blev hans bror Alexander avrättad för ett attentat riktat mot tsaren. Denna upplevelse fick en stor betydelse för Lenins utveckling. Efter sin studentexamen 1891 flyttade Lenin 1893 till S:t Petersburg och ägnade sig främst åt revolutionär verksamhet. 1895 reste han för första gången utomlands och träffade bland annat revolutionären Plechanov. Då Lenin kom tillbaka organiserade han ”Kampförbundet för arbetarklassens befrielse” samt startade en illegal tidning. Han blev emellertid arresterad och satt i fängelse i ett år och förvisades sedan till Sibirien för tre år. När Lenin kom tillbaka till S:t Petersburg 1900 fick han en ledande ställning bland de revolutionära. Till en början samarbetade han med Plechanov som var den erkände ledaren just då. De blev dock oeniga om metoderna för revolutionen då Lenin inte godtog bönderna som en allierad grupp till arbetarklassen. Enligt Lenin var bönderna en reaktionär klass. Denna ståndpunkt hindrade dock inte att Lenin kunde lova dem jord för att få deras stöd. Lenin ansåg nämligen att han inte hade någon plikt att hålla sina löften. Revolutionens mål var det primära.

Den 23 februari 1917, enligt rysk tidräkning, bröt revolutionen ut i den ryska huvudstaden. Den 2 mars, rysk tidräkning, abdikerade tsar Nikolaus. Lenin kom med tåg från Schweiz en månad därefter och anklagade direkt den provisoriska regeringen för att inte dra sig ur första världskriget. I oktober genomförde Lenin en statskupp mot den nya vänsterregeringen. Bolsjevikerna, dvs. kommunisterna, hade övertagit makten.

Lenin vidareutvecklade och genomförde Marx teorier i praktiken. Det som främst skilde Lenin från Marx var Lenins teori om imperialismen samt elitteorin. Marx förutspådde att kapitalismen skulle falla samman av sina egna motsättningar varefter kommunismens klasslösa samhälle skulle ta vid. Proletariatets diktatur, socialismen, skulle vara ett led mot det slutgiltiga i historiens gång. Enligt Marx drevs historiens utveckling av en kamp mellan motsättningar (dialektismen) där kvalitativa förändringar uppstår via dessa motsättningar. Lenin såg att Marx förutsägelser inte slog in och blev därför tvungen att komplettera Marx teori med imperialismen. Enligt den teorin försöker de kapitalistiska länderna hålla sig kvar vid makten genom kolonialisering. Enligt Marx teorier skulle kapitalismen leda till överproduktion som till slut skulle leda till kapitalismens undergång. Detta kunde de kapitalistiska länderna, enligt Lenin, skjuta upp genom att dumpa överproduktionen i kolonierna och därmed suga ut kolonierna. Felet med Lenins analys var att kolonialisering var ett dyrt företag. Kolonialmakterna hade också andra motiv än enbart snävt ekonomiska motiv, vilket marxister har svårt att inse. Historiens utveckling har också visat att teorin inte stämde. Kapitalismen behövde inte kolonier för att överleva. Sverige är ett av många sådana exempel. Även de forna kolonialmakterna klarade sig efter avkoloniseringen.

Den andra teorin, elitteorin eller demokratisk centralism, utgick från att en revolution inte skulle lyckas genom opinionsbildning och en massrörelse. En sådan ansats skulle leda till att arbetare, mot sina egna intressen, röstar fram socialdemokrater som enbart kräver någon enstaka lagförändring och inte en total förändring av samhället. Elitteorin gick ut på att ett fåtal kunniga är bättre än hundra idioter. För att revolutionen skulle lyckas måste de intellektuella visa vägen. Därför krävde Lenin att alla skulle böja sig för kommunistpartiet. Ingen fick kritisera partiet offentligt, den diskussion som kunde tålas var den diskussion som föranledde ett beslut. Men när partiet väl tagit ställning fick ingen avvika från partilinjen. De som gjorde det anklagades för fraktionsverksamhet och tvingades göra avbön och erkänna sina fel. Det var bärarna av dessa idéer som övertog makten i Ryssland 1917. Den linjen kallades för bolsjevismen medan den breda linjen kallades mensjevismen.

Lenins stora konkurrenter var Leo Trotskij och Rosa Luxemburg. Leo Trotskij var politiskt sett enig med Lenin om det mesta men blev osams angående kontrollen över partitidningen Iskra (Gnistan). Rosa Luxemburg förespråkade en revolutionär massrörelse. Hon dödades i ett fängelse i Berlin.

Lenins främsta metod för att behålla makten var terror. Det var Lenin som byggde upp grunden för Stalins skräckvälde. Han var en skicklig organisatör. Vissa debattörer gör gällande att Lenin egentligen inte var så farlig utan det var Stalin som förfelade Lenins planer att införa kommunism. Sven-Eric Liedman framhåller exempelvis att Lenin var negativt förvånad över att byråkratin inte tynat bort under de år han suttit vid makten. Det är förvisso sant att Lenin inför sin död 1924 varnade för Stalin, men Lenin var inte mycket bättre.

Som en illustration över Lenins betydelse vill jag här återge en liten anekdot som jag hämtat ur Tommy Hanssons ”Ondskans imperier”.

”Hitler och Stalin var nedsänkta i helvetets träsk. Men medan Hitler stod i träskets svavelhaltiga dy till hakan, så stod Stalin bara till midjan i samma olidliga substans. Detta förtröt högeligen Hitler, som utbrast ”Varför skall jag behöva stå här till hakan i dy, jag som bara hade ihjäl sex miljoner judar och kanske ytterligare till? Du, Josef, lät ju mörda mångfaldigt fler – bara i Ukraina svalt du ihjäl lika många judar som jag tog livet av! Varför?” Stalin blev inte svaret skyldig: ”Jag står på Lenin…”” (s. 252).

Fredsforskaren Rudolph Rummel har räknat ut att Lenin dödade 4 017 000 människor. Bland 1900-talets nio största massmördare kommer Lenin på femte plats. (Läs mer om detta i Per Ahlmarks bok ”Det öppna såret”).

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert